04122024Huvudnyheter:
Senaste kommentarer

Margot är smartare än så

Det suraste inlägget under Almedalsveckan kom Margot Wallström med.

Partiledarna nämnde inte ord om EU i sina tal trots att det är ett år kvar till valet till EU parlamentet, grymtade hon. Indignation var vad hon hade att komma med. Nu är hon smartare än så. Hon vet varför intresset är så lågt. 
Låt oss börja med hur kommissionärer utses av regeringen.
Låt oss ta två killar, den ena en lantis från Sörmland och den andre en förortskille som kommer norr om Sverige. Den förste killen var smart och fick saker att hända. Sen var han en duktig strateg. Så det gick bra för honom. 
Han hade en ganska ung, mer än genomsnittet begåvad och riktigt publikfriande medhjälpare, en kvinna. Hon höll på att bli ett hot mot honom och hans position.
Han kunde inte göra henne till landshövning.  Han var tvungen att göra sig av med henne för att hon inte skulle ta över. Snilleblixten var att landsförvisa henne, men det skulle framstå som om hon befodrades, men höll sig borta. 
Smart skulle de flesta säga. Att sen kvinnan gjorde bra ifrån sig var ingen nackdel. När hon bråkade för att få sitta ett tag till då kunde han hålla henne på halster. Hur tillsätningen gick till visar bara att de betydelsefulla tillsättningarna i EU ligger långt borta från folket. Vad kan det egentligen påverka. Inte mycket. Så drog lantis tillbaka till landet. Villan blev en herrgård och han bytte limosinen mot en traktor. 
Nästa gång någon skulle utses då var det förortskillens tur att bestämma. Han lovade en annan typ av tillsättningar. 
Nu var de så att det så att han hade två kompisgäng; de nya och de gamla. De gamla hade han försummat och det fanns ingen bland de nya kompisarna som hade rest tillräckligt mycket. 
Han ringde till en av de gamla kompisarna. En riktigt dryg kille som hade rest mer än de flesta.
Kruxet var bara att förortskillen aldrig skulle stå ut med den dryge killen mer än tre år.
De kom överens om en pakt. Efter tre år sticker jag. Lägst kommissionär och som bäst högt sändebud. Så blev dealen.
Där försvann den chansen att ge kommissionärsjobbet till någon som man ville ha. Förortskillen fortsatte linjen med landsförvisning med guldkant. 
Varför skulle folket engagera sig nu ?
Något år tidigare var det fight mellan två kvinnor i ett annat parti. Den ena vann högsta vinsten och den andra fick som plåster på såren bli EU-parlamentariker. Visst var hon duktig, men den interna nomineringsprocessen blev lite kantstött.
Sedan har vi dem som som är som gallerna i Asterix. De som är rädda för att himlavalvet ska fall över dem och krossa dem så att det inte blir något kvar av dem. De ringde runt vilt för att staga upp himlavalvet med en kändis. det var inte så viktigt att man var medlem. Det fixades på vägen till nomineringsmötet, Marit var en av dem och Anders en annan.
Nu var det inte så många som röstade i valet.
Två killar som inte hade nåt jobb längre funderade. Den ene hade fått sparken som chefsekonom på Nordbanken och den andre hade slutat som Riksbankschef. Något måste vi göra. Två pensionärslegister helt enkelt. Vi blir EU parlamentariker sa den ena och så blev det.
För till EU krävs det inte många röster. Så sa den ene att partiet var för litet för dem båda och gick till de kristnas parti. Så var han ensam.
Så var det dags för årets nomineringar. 
Alf fick frågan, men han kunde inte så mycket engelska och ville inte resa. 
Ulf fick frågan. Tvekade, men fick veta att det var tråkigt. Så han backade. 
Leif från Göteborg fick frågan. Han skulle vara alibi för de som inte ville. 
Snart insåg han att det inte fanns mycket att förändra där nere så han backade också. 
Om ingen av de man önskar inte vill utan det blir näst bäst hur ska då partierna tända till ?
Lissabon visade hur tveksamma folken är. 
Margot, varför inte vända på steken och ha direktvalda kommissionärer ? 
Låta folket välja någon som bestämmer för en gångs skull. Då tror jag vi skulle kunna öka intresset. 
EU är regeringarnas och inte folkens. För att engagemanget ska komma krävs att det blir mycket mer av folkens. Det blir det inte av några reklamkampanjer. Det krävs att folken känner att deras röst räknas. Kombinera EU valet med en folkomröstning om Lissabon-fördraget skulle kanske vara något?

Vad händer nu?

Senaste artiklarna

Lämna ett svar

Lämna en kommentar