Under rubriken ”Visste de röstande riksdagsmännen detta” skriver bloggaren mina moderata karameller.
Bloggaren hävisar till artikeln i dagens Nyheter som säger: ”Forskare och signalspanande experter presenterar nya uppgifter om FRA-lagens verkliga innebörd: Riksdagsledamöterna visste inte att de röstade för att FRA får rätt till kartläggning av väldigt många medborgare på individnivå. Lagstiftarna tycks har förts bakom ljuset när de antog FRA-lagen i juni”.
För mig finns det två huvudspår.
Det ena är att någon eller några har lurat Sveriges riksdag. Egentligen var och en av ledamöterna av Sveriges riksdag som röstat ja. För det är ju var och en som röstat och som trodde att de röstade för något annat som är lurade.
Denne någon eller de personer som lurats måste ställas till ansvar och avgå.
Det andra är att lagstiftarna (riksdagsledamöterna) gjort sin hemläxa för dåligt.
De kan ha underlåtit att ställa kritiska frågor. De kan ha underlåtit (låtit bli, slarvat med) att skaffa sig information om konsekvenserna av lagen. Stuckit huvudet i sanden. För de kan väl inte vara så illa att de inte förstått och inte vågat fråga? Det är väl inte någon av dem som vill säga att jag är för korkad och borde inte ha röstat.
Riksdagen har en upplysningstjänst som är till för att ledamöterna ska skaffa sig information i olika frågor. Det vore spännande att veta hur många av ledamöterna som har bett upplysningstjänsten om hjälp.
Riksdagsledamöternas uppdragsgivare är inte partierna utan väljarna i den valkrets om valt dem. Hur förklarar man detta, när man nu ser konsekvenserna.
Hur som helst bör en ledamot av riskdagen göra en självständig analys av ett lagförslag så att de kan titta sina väljare i ögonen. Sedan i maj har debatten om FRA-lagen pågått. För mig kommer det ny information varje dag som göra att jag ryser.
Inte en riksdagsledamot berättar hur han eller hon resonerade när man röstade ja till lagen.
Om denna andra hypotes stämmer tornar en demokratins trovärdighetskris upp sig
