Birgitta Ohlsson tycker att staten ska bestämma mer i familjepolitiken, länk. Det krävs mer av kvotering i familjepolitiken menar hon. Idén om ökad kvotering för att utnyttja familjeförsäkringen är inte ny. Bengt Westerberg kläckte idén 1995. Detta kommenterar Olsson på följande sätt: ”Politik är som ett maratonlopp, man måste vara mer uthållig än sina motståndare”.
Man undrar om Ohlsson funderat över om det blir bättre att springa fel håll om man gjort under många år. För min del tror jag inte det. Att springa 42 195 meter åt fel håll gör i stället att man kanske inte orkar ta sig tillbaka till utgångspunkten. Det borde Olsson tänka på.
Detta förslag är i vart fall inte god liberal politik.