Annie Johansson skriver om kärnan i liberalismen, tron på den egna förmågan, länk. Det får inte förväxlas med egoism. I stället är det en fråga om att människan, individen har förmågan att ändra sitt liv.
Människan är inte ett offer – den är en agent i sitt eget liv.
I allt väsentligt har människan möjlighet att göra egna val.
Detta är motorn i en dynamisk ekonomisk utveckling. Idén som statlig stimulans liknar doping. Det ger kortsiktiga effekter, men de långsiktiga kan bli förödande.
Liberalism främjar faktiskt verklig empati och solidaritet
Om det sedan är Lotta på Bråkmakargatan, Pippi Långstrump eller Emil i Lönneberga som ska vara förebilden kan vi diskutera.
Jag tror att dessa tidiga litterära förebilder tilltalar oss på olika sätt, men de visar alla på att vi kan, vi har möjligheten.
De är viktiga för att inte förlora tilltron.
Andra medier: DN,
