Professonr Lawrence Lessig höll föredrag i dag för de riksdagsledamöter som ville lyssna, länk, länk. Tyvärr var det inte så många. Däremot var ett antal kunskaptörstande akademiker där. Det är i sig tankeväckande.
Budskapet från professorn var att den nuvarande upphovsrättslagstiftningen gör barn till brottslingar. Ja, han menade att en hel generation kriminaliseras. Det måste det bli ett slut på det enligt Lessig. Man kan inte annat än att hålla med.
Centerpartisten Johan Linander vill ha en upphovsrättskommission. Det är bra. Förslaget är förresten en uppföljare av den motion som jag skrev till Centerns riksstämma i år och som bifölls, länk.
Nu gäller det att handla snabbt. Det gäller att en generation ska kunna känna tilltro till rättsstaten. Så är det inte i dag, men det räcker inte med det.
Som Rasmus Fleischer påpekar är upphovsrättslagstiftningen ett angrepp på en kultur. Denna är i sin tur ett resultat av att det är tekniskt möjligt att skapa variationer på ett tema mycket enkelt. Inte som det var förr när Bach skrev musik. Dessutom är variationen som Rasmus skriver mer än det underläggande. Något nytt har skapats.
Så här skriver Rasmus:
”Var går gränsen mellan kopiaoch remix?
Huvudet på spiken, eftersom Lawrence Lessig gärna kontrasterar “kreativ” remixkultur mot att “bara” kopiera. Utan att tveka svarade han att han vill se en “konservativ” (smal) definition av kopiering – vilket kan bli lite paradoxalt, kombinerat med ovan nämnda formel – och en “liberal” (bred) definition av remix. Inte alldeles ordagrant sade Lawrence Lessig:
Remix av en låt är att använda den på ett sätt som skapar någonting nytt, som inte bara handlar om den underliggande låten.”
Låt oss hoppas att riksdagsledamöterna inte ska vara kulturmarodörer också.