Hur stor ska de privata sfären vara för den enskilde medborgaren?
Ofta har vi diskuterat om den ska vara stor eller liten. Med datalagringsdirektivet går den mot att bli så liten att vi kan böja tala om närmast obefintlig. I en artikel på DN debatt diskuterar Christian Engström och Mikael Nilsson problemen med direktivet.
Man skriver så här: ”Vad det handlar om är att data om alla svenskars alla telefonsamtal, mobilsamtal, SMS, MMS, e-postmeddelanden, internetuppkopplingar och mobilpositioner skall registreras. Det är en uppenbart politisk fråga som rör hela svenska folkets rätt till privatliv.”
I princip alla svenskars elektroniska fotsteg ska arkiveras.
Till detta kommer ett annat skrämmande EU projekt, INDECT. Henrik Alexandersson, länk skriver i en bloggpost om proektet så här: ”Projektet går bland annat ut på att koppla ihop olika register, data mining och övervakningskameror som använder ansiktsigenkänning i realtid. Så att staten kan hålla koll på allt den vet om medborgarna och samtidigt följa och övervaka dem när de rör sig i vårt samhälle.
Det har hänt en del på senare tid. Vi kan börja med några nedslag i den information som finns på Indects egen hemsida. Där talas bland annat om…
Insamling och analys av innehåll på nyhetssidor, bloggar och forum. (D4.1) Nya metoder för ”relationship mining”, det vill säga att bygga och analysera avancerade sociogram. (D4.2) Nya avancerade metoder för beteende-profilering. (D4.3)
Så vi får alltså: De nationella registren (i förekommande fall även avlyssning) + EU:s 18 register över medborgarna + kameraövervakning med ansiktsigenkänning i realtid + input om vad media och medborgarna skriver om på nätet + uppbyggnad av nya, avancerade sociogram + beteendeprofilering av de registrerade och övervakade medborgarna.”
Skrämmande är det minsta man kan säga.
Om kombinationen av dessa EU-projekt införs är begreppet personlig integritet ett minne blott.
