Bloggen undrar om man vågar köpa livsmedel på utskänkningsställena kallade ICA Stavsnäs och ICA Djurö? Peter Frej som äger dessa ställen med sin bror förkunnar att man inte bör stämma kommunen. Det kan bli efterräkningar om man gör det antyds det mellan raderna. Principen som handlare Frej förfäktar är att starkast har alltid rätt, länk, länk.
Ett konkret exempel:
Kunden B köper oxfilé som handlare P menar är av bästa sort. Den är vacumförpackad av handlare P. När kunden B kommer hem och öppnar förpackningen upptäcker han att oxfilén luktar Pecka. Kunden B har betalt 793 kronor för oxfilén.
Han minns vad han läst i tidningen. Handlare P har sagt ”don´t mess with me”. Detta innebär att kunden B inte reklamerar varan. Handlare P och ICA är nämligen starkare än kunden B. I stället blir kunden B sur. Livsmedelsinköpen förläggs därefter till Ica Maxi i Nacka där handlaren där tycker att man har rätt att reklamera. Han har lärt av sina misstag.
Enligt den anbudsdoktrin som herr P nu formulerat finns risk för att seriösa företag inte längre lämnar anbud när Värmdö kommun önskar det. Herr P är nämligen ofelbar. Att han sedan råkat skriva under inte mindre än sex avtal om samma sak spelar ingen roll.
Regel nummer ett är: herr P är ofelbar. Om regel nummer ett mot förmodan inte skulle vara tillämplig så gäller regel nummer två. Den säger ”don´t mess with me”.
-Smart va?
-Dessutom blir det dyrare för kommunens invånare och det vet ju alla. Dyrare är bättre.
Låt oss nu pröva herr Ps strategi i en annan hypotes.
Det är nyårsafton. Herr P är i den egna butiken. Telefonen ringer och frun meddelar att hon glömt köpa oxfilé. Herr P har sålt slut på oxfilén. Trots att herr P tycker att det är klokt att skilja sig vart femte år anser han att det är dumt att inleda något sådant på nyårsafton.
Därför säger han inte till frun vad han tänker, nämligen: lös problemet. I stället säger han: älskling, jag fixar det. Jag åker till herr MONs Ica Maxi butik i Nacka. Där inköper herr P den saknade oxfilén.
Stolt som en moderatpolitiker i Värmdö som kört över en hel folkopinion åker han hem. Där överlämnas den till hustrun. Herr P lämnar hustrun och åker tillbaka till den egna butiken.
Nu ringer hustrun igen. På sitt mest kärvänliga sätt lyfter han luren och säger: hej älskling. Hustrun är mindre kärvänlig och säger: hur i helvete kunde du köpa skämd oxfile´.
Herr P överväger nu starkt om det inte är just nyårsaftnar man ska inleda skilsmässodiskussioner på. Han har sina principer. Nu är han, herr P svagare är herr MON. Det innebär att herr MON alltid har rätt och regel nummer två är: don´t mess with him.
Den nyårsafton undrade herr P om hans levnadsregel var så klok, men han är fortfarande gift.
Bloggen undrar hur herr P löste problemet denna gång?