Bloggen har sedan länge varit tveksam till den så kallade räddningen av SAAB, länk.
Nu har regeringen åter igen SAABs öde i sina händer. Antingen släpper man in Vladimir Antonov som ägare eller så går SAAB i konkurs mycket snart. Likviditeten i bolaget är närmast bottenskrapad, länk.
Det mesta talar för att SAAB snart går till industrihistorien. Möjligen vågar inte regeringen sätta ned foten och förlänger dödskampen. Världens enda bilfabrik som lever med respirator blir då effekten.
Att regeringen fattar beslut om vem så får vara ägare i ett privat bolag är extraordinärt säreget. Samtidigt har SAAB ett lån från EIB, den Europeiska Investeringsbanken som är garanterat av Svenska staten. Det rimliga borde vara att staten nu framförallt säkerställer medborgarnas medel. Att däremot som regerigen tidigare gjort godkänna Victor Muller som ägare och underkänna Vladimir Antonov, länk är en smula säreget. Den ena är säkert vare sig bättre eller sämre än den andre. Antonov däremot har däremot med säkerhet pengar.
Victor Muller har en historia som sorts utbrytarkung ur finansiella trångmål i Nedeländerna. Det man då ska veta är att dessa trångmål varit av en mycket mindre storleksordning och komplexitet. SAAB är något helt annat.
Bloggen anser att det rimliga vore att SAAB skötte sin finansiering utan inblandning av skattebetalarna. Då behöver heller inte staten bestämma om vem som ska vara ägare i ett privat företag.
Fotnoten: Bilden till vänster föreställer inte utbrytarkungen Victor Muller. Bilden till höger föreställer inte heller utbrytarkungen Houdini.