04122024Huvudnyheter:
Senaste kommentarer

Macen, Steve och jag själv

Det var i oktober. Om det var 1984 eller 1986 ska jag låtar vara osagt. Den var dyr. Samtidigt hade jag blivit trött på den ”gamla” datorn av märket Green, trots att den bar var sex månader gammal. Den fick snabbt öknamnet, det gröna monstret.

Jag beställde och och någon vecka senare levererades underverket. Det var lätt att arbeta med Macintoshen. Ordet användarvänlig fick jag en personlig upplevelse av genom just denna Macintosh. Den hängde med i många år. Det tog några år för mig att bli Mac med den, Länge blev det lite formellt, Macintosh eller bara Apple-datorn.
Samtidigt var den inte felfri och kunde åkt ut redan påföljande måndag efter leveransen före helgen. Den första fredagen med Macintoshen tillbringade jag vid skärmen säkert 10 timmar. På lördag morgon, efter första dagens samvaro vaknade jag snöblind, röd i ansiktet och uppsvullen. Skärmen hade hög strålning. En sorts glasskiva framför själva skärmen gjorde Macintoshcen ofarlig, även om jag alltid skulle komma att bli på min vakt mot den.
Det har blivit många Macar. Apple lyckades med det som Bang & Olufsen misslyckades med. Man kunde kombinera utsökt design, användarvändighet och ett tekniskt försprång. Avståndet till konkurrenterna har varierat. Priset har ibland varit lite högt i förhållande till vad man fått.
Fram till för något år sedan var Macen ett statement. Man var inte slätruken. I stället var man ifrågasättande och kreativ. Macen var ett sätt att sticka ut. Den odlade rebellen i mig.
I dag är jag mera tveksam. Apple vill hålla koll på mig. Jag har blivit försiktig i min relation till dem. Det känns inte bra att de ska kunna följa alla mina elektroniska spår. Jag gör det besvärligt för dem på olika sätt. Samtidigt har de en i många avseenden unikt bra produkt. Så trots tveksamheten är jag fortfarande en trogen brukare. I bland var det skrämmande att Mac närmast blev synonymt med en framfart i minst en Mach.
Steve, länk, länk, länk och jag hade ingen personlig relation även om vi träffades en gång.
Däremot hade vi en relation. Han har under framförallt de senaste åren varit den som skapat strukturen för min vardag, både hemma och på jobbet. På ett sätt har han faktiskt styrt mig. Ibland mer än vad jag vill erkänna.
Visst, jag har fått något. Det kan gälla stillbild, rörlig bild eller ljud. Apple i kombination med internet har gjort miljontals till kulturproducenter i stället för bara konsumenter. Själv är jag inget undantag.
Apple är inte bara en dator. Steve jobs skapade en livsstil för många. Han gjorde barn av många män. Jag själv är inget undantag.
Han blev Messias som återvände till ”sitt” företag. Han accepterade en fullständigt rörlig lön. Trots att han blev etablissemanget personifierad lyckades han skapa bilden av sig själv som outsidern.
Det är inte bara en livsstilsskapare som lämnat oss i Steve Jobs. I minst lika hög grad är det en av världens skickligaste marknadsförare och varumärken. Han överträffas kanske enbart av Jesus och några till på det området.
Jag kan inte annat än bli tyst och stilla, i tacksamhet.
Precis som Steve skrev på det yttersta: ”finns det ingen anledning att inte följa sitt hjärta.”

Vad händer nu?

Senaste artiklarna

Lämna ett svar

Lämna en kommentar