Mitt Romney är segraren, länk, länk, länk, länk, länk, länk. Det råder ingen tvekan om det. Samtidigt kan han nästan utbrista i orden: Å en sån seger till och jag är förlorad. Mannen före honom är den berömde Pyrrhus och orden lär ha fällts år 280 f. Kr.
De kvarvarande fältet av kandidater har var och en fått sin seger som gör att man kommer att fortsätta kämpa. Newt Gingrich, kommer med stor säkerhet att ta några segrar till i södern. Rick Santorum några till. Sannolikt kommer dock de flesta att gå till Mitt Romney.
Det vi ser är en utveckling som varit tydlig i Arabvärlden. En starkt religiös polarisering. USA blir allt mer av en stat där den religiösa polariseringen breder ut sig. ”Kristna” och står konservativa värderingar. Dessa strömning blir fokus i primärvalskampanjen. Samtidigt ser vi en antiintellektuell våg breda ut sid. Utbildning är snobbism är en av områdena för kritik av både Back Obama och Mitt Romney.
Vi ser ett USA i ekonomisk kris, rent statsfinansiellt och delstatsfinansiellt. Genom olika överenskommelser har man vältrat över problemet för att lösas efter den nya presidentperioden i början av nästa år.
I stark kontrast till detta står ropen på ett starkare USA. Inte en starkare stat. Om man vill vara vänlig en närmast fransk ide om en ärofull nation. Vill man problematisera menar man en starkare militär stat.
I dessa strömningar står Mitt Romney till vänster om mitten inom det republikanska partiet. Dessutom tillhör han en religiös minoritet, mormonerna. Det gör honom inte riktigt till den mest önskade kandidaten.
Man kan inte utesluta att det kommer att ske en revolt mot Romney som gör att han inte blir republikansk presidentkandidat, trots flest delegater.Det har hänt förr. Romeny kommer, om han väljs, i vart fall inledningsvis att ha en svag förtroendebas bland ”sina egna”.
Rent sakligt borde han vara den mest lämpade att leda USA som nation.
Medan denna uppslitande primärvalskampanj stärker en svag president sina positioner. Det har inte varit mycket leverans från Barack Obama. Någon förnyelse av politiken i Washington har han inte stått för. Samtidigt är han närmast näringslivsfientlig. Obamas beslut kring frihandeln visar inte precis att han är någon frihandelsvän.
Det ser bekymmersamt ut när vi blickar mot väster.