04182024Huvudnyheter:
Senaste kommentarer

"Call girl": Mellan fiktion och verklighet

Filmen ”Call girl” upprör känslor, länk. Ett perspektiv i debatten om filmen är hur långt man får misskreditera en död person. Man inte annat än hålla med Mårten Palme, länk, länk om att det inte är någon tvekan om att statsministern i filmen är just hans pappa. Att peka ut en död man, Olof Palme som sexköpare är mycket problematiskt. Den kostnärliga friheten bör vara stor. I ”Call girl”s inledning varudeklarerar sig filmskaparna genom att ställa krav på att berättelsen är mer än semidokumentär. Hade man tydligt deklarerat motsatsen hade detta inslag blivit enklare. Att utmåla en död person som förgripare är dessutom svårare moraliskt än en levande, som har möjligt att försvara sig.

Att filmen tar detta fokus skymmer en del andra samhällskritiska och viktiga element.
”Call girl” skildrar ett slutet samhälle. Detta är Sverige efter andra världskriget. Landet som inte var med, men av de största vinnarna på kriget. I detta samhälle kunde makten kontrollera informationen på ett helt annat sätt än i dag. Det skapade också möjligheten att till olika former av ministerstyre, trots att lagen förbjuder det. Risken för upptäckt var minimal.

I dag har vi ett internetsamhälle. Vi vill gärna tro att samhället blivit öppnare.
På många sätt har det säkert blivit det.

TV-programmet uppdrag granskning, länklänk visar att regeringen försökte sälja SAAB på ett sätt som visar bristande respekt för bland annat äganderätten.
Man må tycka vad man vill om SAAB och dess möjligheter till överlevnad, men midnattsräder av det slaget som uppdrag granskning avslöjar skrämmer.

Självbedrägeriet med bilden av det öppna samhället får sig en törn.
Det krävs ännu mer öppenhet. Inte minst om den representativa demokratin ska kunna fortsätta vara just representativ.

En annat mycket viktigt perspektiv som filmen pekar på är Palme-synen. Socialdemokratin arbetar hårt för att skapa mannen och myten. En kritisk och mera allsidig granskning av Olof Palmes insatser som framförallt statsminister 1969-76 och 1982-86 vore på sin plats. Vilka konsekvenser fick införande av löntagarfonderna under Olof Palme 1982 för det Svenska samhället. Lennart Geijers och Carl Lidboms lagstiftningskonst med generalklausuler är ett annat perspektiv. Olof Palmes mycket dubbla bild av USA och dess konsekvenser för Sverige är ytterligare ett viktigt perspektiv.

Palme var inte ett helgon. Han var heller ingen demon.
Det krävs en mera djuplodande och allsidig granskning av hans verk och bidrag till det Svenska samhällsbygget. 

Vad händer nu?

Senaste artiklarna

Lämna ett svar

Lämna en kommentar