Socialdemokraterna har sedan Stefan Löfvens tillträde som partiordförande framgångsrikt spelat det politiska spelet ”Bättre än Borg”. På ytan verkar kopian för allt fler upplevas som bättre än originalet.
Den 3-7 april förändras det hela. Då är det dags för socialdemokraternas partikongress i Göteborg. Sveriges andra stad, som faktiskt styrs av socialdemokrater, med stöd av vänstern och miljöpartiet.
I Göteborg råder det uppror mot de styrande. 90.000 medborgare har valt att kräva folkomröstning om biltullar. I denna siffra finns det medborgare från kranskommunerna. Faktum kvarstår Det krävdes 42.500 namnunderskrifter för att kunna kräva en folkomröstning. Det har man med råge uppnått. Nu söker de styrande i Göteborg att hindra folkomröstningen. Om 3/4 av kommunfullmäktige säger nej till den rådgivande folkomröstningen blir det ingen. Mycket talar för att denna folkyttring sätter stopp för ett ganska långt lokalt styre i Göteborg. De styrande lär inte förstå varför.
Socialdemokratin har under lång tid varit den representativa demokratins främsta förespråkare i Sverige. Problemet är bara att politikernas representativitet successivt har minskat. Speciellt gäller detta den kommunala demokratin. De lokala partierna har mycket dålig folklig förankring. Man företräder mera en grupp i samhället, politikerna än medborgarna. Självklart är detta ett problem.
I Göteborg har Göran Johansson efterträtts av Anneli Hultén. En älskad och kontroversiell ledare har ersatts av en ensamvarg, utan speciellt många supportrar. På många sätt blir vägtullarna och folkomröstningen Anneli Hulténs ödesfråga. Mycket talar för att att Göteborg kommer att styras av en borgerlig koalition efter valet 2014. Socialdemokraterna förmår nämligen inte förnya sitt varumärke. Man vägrar se folkopinioner som något positivt.
Den representativa demokratin måste uppdateras till 2010-tal, annars förlorar den allt för mycket kredibilitet. Nätet har förändrat spelplanen. Politikerna verkar vara de sista som upptäcker detta. Möjligen med undantag för piratpartiet som insett dynamiken. Utmaningen är att kombinera direkt demokrati med representativ demokrati. Här har socialdemokratin har här längst att vandra. I valet av kongressledamöter har det skett ett urval, en sållning. Somliga skulle säga skållning. Nu kommer kongressen att välja en partistyrelse som i sin tur blir en sållning. Den exekutiva makten finns hos de få mäktiga i det verkställande utskottet. Det blir representativitet på representativitet. Effekten blir att man förlorar förankringen.
Det krävs direkt demokrati, direktval för att idén om representativ demokrati ska fungera. Det har inte socialdemokratin insett. Här ligger den kanske största utmaningen för kongressen. Ett socialdemokratisk parti ändrar nämligen aldrig kurs förrän folkstormen viner i ansiktet på ledarna. Det har skett vid några få tillfällen. Kärnkraftsfrågan var en av dessa frågor.Håkan Juholt var en annan sådan person och fråga.
Den socialdemokratiska påven, valdes utan demokratisk insyn. Den katolska kyrkan är mera demokratisk när man väljer sin ledare, Karidinaler från alla världens hörn samlas till konklav för att kunna utbrista i de klassiska orden ”Habemus Papam”. Socialdemokraternas partikongress ska bara bekräfta vad några få, närmat självutnämnda redan har beslutat. -Demokratiskt, nej, men traditionellt socialdemokratiskt.
Partiets politik har hittills hållits hemlig. Några få invigda har sökt övertrumfa regeringen i kompetens. När det gäller förslag har man däremot varit tyst. Nu ska stridsämnen som vinster i vården och annat avgöras av kongressen.
Stefan Löfvens bakgrund som fackföreningsman kommer inte att gynna en förnyelse där medlemmarna får mer att säga tlll om. Inte heller kommer han att göra medborgarna mera delaktiga i demokratin. I dag finns verktygen. De används bara inte. En internetguru skulle hjälp socialdemokraterna mer än den ledare som man blivit påprackad. För demokratiskt vald är inte Stefan Löfven.
Med 18 månader kvar till valet kommer kraven på att poltiken konkretiseras att bli starkare. Med tydlighet följer både bifall och burop. I opinionen kan detta både vara en fördel och ett bekymmer. Den som inbillar sig att socialdemokratin är på väg mot en promenadseger in i Rosenbad lär bli gruvligt besviken. De strukturella demokratiska problemen är kanske det största hindret för socialdemokratin. Sedan kommer själva politiken.
Ett socialdemokratiskt parti kan inte gå till val på att var en bättre Anders Borg. Det krävs mer både strukturellt och innehållsmässigt.
