02172019Huvudnyheter:

MENINGAR OCH REFLEKTIONER OM HUR VI FORMAR VÅR VÄRLD OCH VÅRT VARANDE, I DET STORA OCH DET LILLA, I DET AVLÄGSNA OCH DET NÄRA

Andra första maj med Stefan Löfven

Retoriskt hade han blivit skickligare, Stefan Löfven, länk. Ett av greppen var att Alliansregeringen åker ur Rosenbad nästa år, länk. En lättköpt poäng. På ett djupare plan vet Löfven att det inte är han utan väljarna som har den saken i sina händer.

Samtidigt blir det allt klarare att socialdemokratin siktar på att bli bättre än moderaterna på deras egen politik. Detta är självklart en utmaning. På något sätt ska man satsa mer där moderaterna och Alliansregeringen satsar måttligt.

Stefan Löfven och socialdemokraterna är mer jämställda och mera feminister, länk än de flesta andra. I vart fall om man får tro dem själva.                                              -Frågan är bara hur trovärdigt det är? Folkpartiet minister på detta område, Maria Arnholm behöver inte höja rösten när man kommer till detta. Hon är både jämställd och feminist. Det blir närmast besvärande när en gammal mullig mansgris och fackföreningsman ska bekänna sig till feminism och jämställdhet. Han är mycket annat men inte detta. Det förstod lyssnarna i Malmö. Kanske brydde de inte så mycket, de hoppades. Däremot är det oklart på vad.

Miljö är något som Löfven betonar, men frågan är hur grön han är om miljön ställs mot sysselsättning. Sannolik från miljön då vika. I praktiken är Löfven mindre miljö än Fredrik Reinfeldt.

När Stefan Löfven talar om välfärd och sysselsättning blir han däremot trovärdig. Här känner man ett budskap som bär.

Välfärden är trots detta besvärlig att beskriva. Den kan lätt bli ett luftslott som byggs utan klara konturer. En av dessa är om vinster ryms inom välfärdssektorn. Här går meningarna isär mellan oppositionens partier, men också inom socialdemokratin själv. Vad väljare från alla läger önskar är kvalitet. Det är vad som räknas. Sannolikt spelar det ingen roll om utföraren är privat eller offentlig.

Sysselsättningen blir i Löfvens tappning en fråga som staten ska vara mer ansvarig för än näringslivet. Kortsiktigt är det säkert rätt men i det längre perspektivet kommer det inte att fungera. Då är vi tillbaka till välfärden. Den skapas inom det privata näringslivet och produceras av den offentliga sektorn.  Innerst inne vet Stefan Löfven detta. Han har insikten. Realpolitiskt vet Löfven att han inte kan skjuta politiken så mycket åt vänster. I stället försöker han komparera uttrycket: ” i mitten” ännu ”mera i mitten” och ”mest i mitten”. Tyvärr kan kan kan inte komma mer i mitten än i mitten. Det är en skillnad jämfört med höger-vänster-skalan: Där kan man lättare bli mer eller mindre.

I Malmö, inför fackföreningsrörelsen och människor som är tveksamma till invandrare och muslimer var det en självklarhet att inte tala om Omar Mustafa. Det markerade det nödvändiga politiska avståndet. Detta gav lättköpta  poänger i Malmö och Skåne. I Sverige som helhet är det mera problematiskt

Klart är  att fortsatt oklart verkade vara det klara budskapet i Stefan löftens andra första maj tal.

Vad händer nu?

Relaterade artiklar

Lämna ett svar

Lämna en kommentar