Första maj är nästan lika otidsenligt som socialdemokratin själv. Allt färre och färre som är intresserade av att bli medlemmar och öppet visa att man är med. Lite grand påminner man om Svenska kyrkan här. Båda är i kris, förtroendemässigt och när det gäller medlemmar. Märkligt nog försöker båda samma strategi; Höj rösten!
När man sammanfattar första maj talen från socialdemokraterna är det just ett höjt röstläge som blir det bestående intrycket. Inga konkreta förslag, bara mera volym från lungorna och vassa formuleringar om motståndaren.I den mån det fanns tydlighet var det motstridiga budskap, länk. Inte bara inom socialdemokratin själv, men också mellan de olika socialistiska partierna, länk.
Stefan Löfven är i grunden ingen naturbegåvning som retoriker. Han har dock bättrat sig, länk. Om det beror på talskrivarna eller egen förmåga är svårt att veta. Det låter i vart fall både mer och bättre om honom. Sedan kan man diskutera innehållet, substansen, länk.
Man kan inte låta bli att reflektera över den stora demokratiska paradoxen.
-Vad är det minst demokratiska man kan tänka sig?
Svaret är det brutala: ett stort politiskt parti. Ledningen är så orolig att förlora kontrollen att man i det längsta undviker demokratiska experiment dvs att medlemmarna ska involveras. Detta har varit credot för socialdemokratin. Politiska bedömare beskriver risken med att låta ett parti bli demokratiskt och transparent för ledningen är stora. Därför vågar den erfarne politikern sådana experiment. Direkt inflytande från medlemmarna ska ske sällan för att skapa säkerhet. Kongresser vart fjärde år är en sådan mekanism. Den politiske strategen Maud Olofsson genomförde reformen att stämmorna i centern skulle hållas vart annat år. Ett sätt att stärka ledningens makt. Socialdemokraterna har varit bland de bästa på att skapa strukturer som gör att en sittande ledning är säker i sadeln.
I bakgrunden finns dessutom de allt lägre medlemstalen i de politiska partierna. Man kan med rätta fråga sig vem de företräder. Basen är skrämmande smal.
Effekten av odemokratiska partier är missnöje och politikerförakt. 2014 har två val ,Europaparlamentsvalet den 8 juni och de Svenska valen den 14 september. Här är frågan hur missnöjet kommer att manifesteras. Det förefaller som om folkopinionen kommer att rösta mycket mera mot än för vid valen 2014. Det kan öppna för överraskningar.
