Debattören Henrik Alexandersson ger i denna artikel sin syn på tryckfrihetsdebatten just nu. DE historiska parallellerna hisnar en hel del känner oro in i märgen. Denna artikel har också varit publicerad på Alexanderssons blogg, länk.
”På 1800-talet stod striden om tryckfriheten mellan kungen och tidningar somAftonbladet. Utgivningsrättigheter drogs in och lika snabbt uppstod nya varianter av dessa tidningar, vars utgivningsbevis sedan också drogs in – i en ständig katt och råtta-lek.
Under andra världskriget grep regeringen in och försökte bland annat stoppaGöteborgs Handels- och Sjöfartstidnings svidande kritik mot nazismen. I några enstaka fall lyckades censuren – men i ett större perspektiv blev resultatet bara att GHT och Torgny Segerstedt fick mer uppmärksamhet.
I dag lever vålnaderna av Karl XIV Johans indragningsmakt och samlingsregeringens krypande för tyskarna kvar – men i ett helt nytt medielandskap, på nätet. Och föga förvånande är det en konsekvens av den ständigt pågående upphovsrättsträtan.
Först var det en site som länkade till strömmande sportsändningar på nätet som inte bara fick sin verksamhet stoppad – utan även sitt domännamnförverkat. Och nu vill åklagare att stiftelsen som hanterar .se-domänerna skall dra in The Pirate Bay:s domännamn.
Min poäng är att man måste skilja på handlingar och på den plattform från vilken en handling sker. För att ta ett exempel: Nyligen fälldes tidningenExpressen för vapenbrott. Vore det rimligt att dra in Expressens utgivningsbevis för den sakens skull? Eller ta striden om spelannonser, som blivit rättssak. Vore det verkligen rimligt att dra in de inblandade tidningarnas utgivningsbevis?
En publicistisk plattform som sådan borde stå över pågående rättsfall. Det må vara en sak att en viss handling eller verksamhet kan stoppas av rättsväsendet. Men att dra in ett domännamn – och därmed döda en publicistisk plattform – det bör inte få förekomma.
Detta oavsett om det handlar om en dagstidning, en blogg, en länksamling eller en ”fildelningssite”. (Vi måste hålla i minnet att mycket som kan nås genom The Pirate Bay är material som ligger där helt lagligt – ofta upplagt av upphovsmannen själv, som en enkel och effektiv distributionskanal för till exempel musik, böcker, dokumentärfilmer och bilder. För många är TPB alltså en helt legitim publicistisk plattform.)
På många sätt är ett domännamn att jämföra med rätten att ge ut en tryckt publikation. Och om något olagligt sker – då är det inte namnet, utan handlingen som de rättsvårdande myndigheterna skall fokusera på.
Dessutom: Med tanke på rådande upphovsrättslagstiftning och de nya regler som är på gång (till exempel EU:s ”notice and action”) är det bara att konstatera att i princip alla webplatser riskerar att bryta mot lagen. (Formellt sett kan det räcka med att länka till en tidningsartikel för att råka illa ut.) Att då etablera en praxis som ger staten och dess funktionärer möjlighet att stänga ner i stort sett vilken web-plats som helst – det är riktigt, riktigt dåligt och farligt.
Det är anmärkningsvärt att varken media eller den tyckande klassen tycks reagera på det som nu sker.”
Henrik Alexandersson
Läs mer:
Nils Funcke: Karl XIV Johans skelett skramlar än »
Falkvinge: Prosecutor Hints That Root Domain Registry Is Criminally Liable… »
Copyriot: Domännamnskriget och tystnaden »
Moi: Fildelning – Helt nya frågor på banan »
