Nu lämnar Edward Snowden Hong Kong, länk, länk, länk, länk. Visselblåsaren som avslöjade USAs övervakning genom de stora aktörerna på internet söker ett land där han kan leva utan risk för att utlämnas till USA. På Ecuadors ambassad i London sitter samtidigt Julian Assange och väntar på fri lejd undan Sverige och sannolikt USAs rättsystem. I USA lagfars just nu läckan.
Avslöjanden som dessa och världsberömda visselblåsare kommer vi att se fler av. Genom sofistikerade datastrukturer och kommunikationsvägar är det för den som har kunskapen, viljan och den strategiska placeringen möjligt att avslöja mycket. På det gamla arkivpapprets tid var 100 sidor en utmaning och 1.000 sidor närmast en expedition. Nu innebär 100.000 dokument och kanske miljontals sidor inget problem.
De digitaliserade samhället är sårbart. Information kan mycket lättare än vad vi insett komma på villovägar. Känsliga personuppgifter kan bli allmänt tillgängliga på internet. Då blir det extra viktigt att ställa sig frågan vilka uppgifter som staten absolut måste samla in och systematisera om oskyldiga medborgare.
Den slentrian som breder ut sig och gör att allt mer information lagras om den enskilde måste brytas. Integriteten måste återigen väga tyngre än terroristskräcken. Den spiral av kartläggning på kartläggning gynnar ingen. Fortfarande diskuteras i allt för liten utsträckning nyttan och behovet. Framförallt ställs det inte mot riskerna. Hur många visselblåsares avslöjanden ska det behövas förrän ledande politiker i Världen inser detta?
Krävs det bilder av en naken president eller pr för att detta ska ske?
