04132024Huvudnyheter:
Senaste kommentarer

Ekonominestorn Assar Lindbäcks memoarer

Sommar ger tid för läsning.

En läsvärd man är  professorn i nationalekonomi och den tidigare socialdemokraten Assar Lindbäck. I sin självbiografi kallad: ”Ekonomi är att välja” delar han med sig av sitt liv. Kanske inte så mycket om den private Lindbäck. Två fruar och en tragedi klaras av på mindre än en sida. Mer delar han med sig om sin syn på Sveriges ekonomi sedan 1930 talet. Hans forskargärning får man också bekanta sig med mera ingående. På sitt sätt påminner uppbyggnaden om Jan Guillos egen skrivandes självbiografi kallad ”Ordets makt och vanmakt”.  Personporträtten som Lindbäck gör är mer observationer än psykologiserande. De är korta och karga. Om det har med Norrlänningen Lindbäck eller livsformen Lindbäck får andra bedöma.Intressanta är de i vart fall.

Boken är skriven av en klassisk intellektuell. En som fick dörrarna öppnade av den gamla Svenska skolan och som med eget engagemang upptäckte, debatterade och blev. Musik, teater och konst är inte påklistrat i hans värld. Det är genuina delar av personen. På många sätt hade Assar Lindbeck varit mer värderad i en annan bildningsmiljö än den Svenska. Nu är Lindbäck Svensk och hans inflytande har varit stort under en mansålder. Större än vad han själv tillstår i sin Svenska och kanske Norrländska blygsamhet. Att han sedan är kontroversiell är en annan sak. Även här finns parallellerna till Guillou.

Uppvuxen i Norrland blev Lindbäcks val tidigt i livet socialdemokraterna. På allvar blev han aktiv socialdemokrat under sin studietid i Uppsala. Där träffar han bland annat Valfrid Paulsen, som så småningom skulle bli känd och delvis ökänd generaldirektör  för naturvårdsverket. Han blir också nära vän till Olof Palme. En man som han respekterar, men också skildras med en nyanserad bild. Bland annat lyfter han fram Palmes lojalitet och oviljan att förlora. Det senare gjorde att denne man enligt Lindbäck skarvade eller kanske till och med fuskade. I vart fall på tennisbanan. Dessa två herrar och deras fruar umgicks och gillade varandra. Vänskapen tog slut. Skälet var enkelt löntagarfonderna. En för och en emot. Meidnerfonderna avslutade deras kontakt.

Lindbäck pekar insiktsfullt på löntagarfonderna som det hittills största hotet mot det privata ägandet i Sverige. Han såg det som övergången från de mångas beslut till en kraftig centralisering med facket som Sveriges mäktigaste. Lindbeck säger det inte fullt ut men han verkar mena att fonderna inte bara skulle äventyra ekonomins funktionssätt utan även den Svenska demokratin. Det är värt att inte glömma.

Han menar att marknaden och prissättningen och de decentraliserade besluten är förutsättningen för en väl fungerande ekonomi. Att politikerna inte agerat som de borde är klart enligt Lindbeck.

I allt väsentligt är det lätt att instämma i Lindbecks åsikter och beskrivningar . Två undantag finns. Det ena är en bara delvis avslutad kärleksaffär, rent filosofiskt med John Maynard Kenynes och hans idéer. Det andra är hans och andra ekonomers bristande kritiska analys till införandet av Euron och dess konsekvenser. Där sa man allt för mycket vad politikerna ville höra och mindre vad man borde hört. Här vilar ett ganska tungt ansvar på även Assar Lindbeck.

För den ekonomiskt intresserade är Lindbecks biografi ett soligt och läsvärt sommarval.

Vad händer nu?

Senaste artiklarna

Lämna ett svar

Lämna en kommentar