05302017Huvudnyheter:

MENINGAR OCH REFLEKTIONER OM HUR VI FORMAR VÅR VÄRLD OCH VÅRT VARANDE, I DET STORA OCH DET LILLA, I DET AVLÄGSNA OCH DET NÄRA

Stefan Löfvens tal

Socialdemokraterna anordnade mingel i Almedalen. Färgerna på vinet var nog mest rött och rosé. Politiken däremot är mindre röd. Kanske lite mer åt just rosé.

Evenemanget gick av stapeln i torsdags. Platsen var den gamla kyrkoruinen intill Stora Torget i Visby. Huvudattraktion var inte partiledningen. I stället var det en Norsk miljardär och hotellmagnat. Inte för att det är något fel med mildärerer. I stället har socialdemokratins problem varit vanliga miljonärer och personer i övre medelklassen.

I detta parti där talmystik blivit närmast en rit är valet av en kyrkoruin symboliskt i flera avseenden. Siffran om partiet håller fast vid är 40. Vi talar förstås om procent. Det är den storlek partiet i verkligheten menar sig ha bland väljarna. Man hyser misstro till dem som inte inser detta. På en del sätt påminner partiet om en överviktig som låter bli att titta på sin kroppshydda och i stället säger att vågen visar fel. Tragiskt i båda fallen, för det gör attt förändring finns det inte utrymme för

Det är i ljuset av detta man ska se Stefan Löfvens tal. Han agerar så som partiet är etDet var som ett smatterband var en sorts smällare som lät som namnet. Stefan Löfvens tal i Almedalen var just ett smatterband. Han staplade fråga på fråga. Många frågor, men inga pauser. Dessutom höll han på länge. Hela 50 minuter varade talet. Hur många som minns talet efteråt kan man fråga.

Om det var bra eller ej lär avgöras av den som lyssnade. Redan frälsta var säkert nöjda. Resten lär inte vara speciellt imponerande, länk. Kanske är det en riktig strategi att vända sig till de egna. Få dem att rösta. Insikten om att en valseger ligger i mobilisering av de redan frälsta skapade kanske detta tal.

I Löfvens tal ges inga svar på hur och vem man ska regera med. Sverigedemokraterna ska stängas ute genom att blockpolitiken ska brytas upp. Att vara vag i sakfrågorna, med några undantag är säkert klokt. Speciellt när det gäller välfärden. Att inte berätta om vem man vill regera med är däremot inget framgångs koncept. Fråga ett antal gamla borgerliga partiledare som aldrig fick regera.

Skolan, länk och jobben var två frågor där det gavs några svar. Ett mål om att ha EUs lägsta arbetslöseht 2020 var ett mål. Hur var mera oklart.

Löfven är bättre retoriskt än i början av sin partiledarkarriär. Dock har han långt till nå upp till Göran Persson och Håkan Juholts nivåer. Att överträffa Juholt opinionsmässigt lär inte bli något problem, men att få bättre siffror än Göran Persson kräver närmast ett under.

Vad händer nu?

Relaterade artiklar

Lämna ett svar

Lämna en kommentar