Henrik Alexandersson är en frihetlig och liberal debattör som med jämna mellanrum skriver i Mårtenssons meningar. Detta inlägg är också publicerat på Henrik Alexanderssons blogg, länk.
President Obama börjar framstå som vinglig. Han har inte bara svängt 180 grader i frågan om whistleblowers, jämfört med vad han hade att säga om dem innan presidentvalet. Även de senaste dagarnas löften om (viss) öppenhet och transparens i övervakningssystemen är en uppseendeväckande u-sväng.
President Obama har varit rasande över att Edward Snowden över huvud taget gjort det känt att de övervakningssystem på internet – som de flesta av oss hela tiden misstänkt fanns – verkligen existerar. Det är att folket och världen fått kännedom om vad som pågår som får Vita Huset att gå i taket, tala om förräderi och starta en regelrätt människojakt.
President Obama tycker dock nu – helt plötsligt – att det nog ändå är brapolitik att sätta in vissa säkerhetsspärrar i övervakningssystemen och att vara lite, lite mer öppen med vad som sker. Vilket naturligtvis är en tillnyktring. Men det är inte vad han tyckte var bra politik så sent som för en vecka sedan. Tvärt om.
Och – trumvirvel – därmed ger Vita Huset nu Edward Snowden rätt. Det ärrätt att folket får veta att och hur det övervakas. Det är ett problem att övervakning sker under slappa former efter slentrianmässiga tillståndsprocesser. Och även om ingen på allvar tror att denna åsiktsglidning kommer att betyda eller ändra något på riktigt, så är detta ändå nu förenta staternas presidents officiella politik. Om än under galgen.
Plötsligt har media, medborgarrättskämpar, folkets valda representanter, de samhälleliga granskningsorganen och i någon mån medborgarnamöjlighet att hålla ögonen på det som sker.
När den amerikanska staten nu har bekräftat existensen av tidigare okända övervakningssystem – då kan medborgarna också räkna ut vad de skall hålla ögonen på och var de bör kräva insyn. Staten kan inte längre låtsas som om denna verksamhet inte existerar. Plötsligt måste makthavarna förhålla sig till frågorna och till debatten. Det är en förbättring mot hur det var för bara någon vecka sedan.
Som någon sa om de stora amerikanska informationsmängder som plötsligt gjordes offentliga av Wikileaks & Co: Det är en sak att misstänka att ens partner är otrogen. Det är en helt annan sak att se bilderna.
Men vad är det egentligen som presidenten nu står och lovar? Lite integritetsskydd här. Lite tal om folket och dess säkerhet. Lite löften om granskning och något vagt om öppenhet. Känns inte detta märkligt bekant?
Obama låter precis som statsminister Fredrik Reinfeldt (m.fl.) lät under FRA-debatten 2008. Nu väntar vi bara på att ”alla vinner på om debatten lägger sig”.
Reinfeldt och Obama kommer säkert att finna att de har mycket gemensamt, under statsministerns förestående audiens hos den besökande fredspristagaren.
(Att i just detta läge hälsa president Obama välkommen till Sverige på Stort Statsbesök i God Anda – det lämnar dålig eftersmak.)
Sverige och USA är nu permanent ihopsydda vid höften i kriget mot terrorismen. FRA:s sätt att få behålla data längre än vad lagen föreskriver är forskningsdatabasen TITAN. I USA gör NSA av en händelse precis likadant. Skillnaden är att deras databas är döpt till Pinwale. (Vilket är en del av det i dagarna avslöjade övervakningssystemet XKeyscore, som i sin tur torde vara en del av PRISM.)
Så – ja, då är det väl klarlagt: Vi är precis så inutav helvete övervakade som man hade kunnat frukta. Men nu kan debatten om detta inte längre avskrivas som konspirationsteorier.
Och så är vi tydligen en del av Amerika. I vart fall en del av den transatlantiska övervakningsbyråkratin. Men det kommer ju inte heller som någon större överraskning.
Nu gäller det att klarlägga vad som egentligen pågår i Sverige och i EU. Att försöka reda ut vad vi ännu inte ens känner till att vi inte känner till. Och att sedan ta kampen för att all form av övervakning skall tvingas verka under acceptabla former, i enlighet med vad man kan förvänta sig i en demokrati. (Till exempel att övervakning endast skall få riktas mot den som misstänks ha begått eller vara i färd med att begå allvarliga lagbrott. Och först efter rättslig prövning.) Det borde finnas insyn från bland andra JO, från Riksrevisionen och från riksdagen. Verksamhet som inte kan foga sig efter sådana krav vill vi helt enkelt inte ha i vårt land.
Vi borde börja med att ställa FRA mot väggen.
Henrik Alexandersson
