Nyheten om att Microsoft köper Nokias mobiltelefonverksamhet har lockat fram det mest nostalgiska ur ekonomijournalisterna. Fokus har varit på att gråta och sörja i stället för att kritiskt granska affären. Sällan har man hört reflektioner och vad detta nya stora företag blir för något. Att ”Restnokia” kommer att överleva och utvecklas är nog ingen djärv gissning, länk.
Den presenterade affären kräver konkurrensmyndigheternas godkännande. I praktiken innebär detta EUs konkurrenskommissionär och USAs konkurrensmyndigheter måste godkänna affären. I annat fall blir det inget av den.
I EU har microsoft haft stora problem med konkurrensmyndigheterna. Detta har framförallt gällt hur operativsystemen försvårar konkurrens. I USA är kritikens kärna framförallt att microsoft är för stort och redan innan affären borde delas upp. Den tänkta affären gör microsoft 30% större. För 13 år sedan menade en federal domstol att microsoft borde delas upp. Resonemanget byggde på storlek och att bolaget bara genom den snedvrider konkurrensen. Som vi ser finns invändningar.
Sannolikt kommer konkurrensmyndigheterna kräva att microsoft säljer av någon verksamhet om man överhuvudtaget accepterar affären, vilket är mycket osäkert. Om man tvingas sälja av någon enhet blir det sannolikt speldivisionen. Där är man nummer två på världsmarknaden. Även andra avyttringar kan bli nödvändiga.
I sammanget har vi inte diskuterat risken för att Nokias ägare säger nej av prestigeskäl, vilket också är en möjlighet,
Om affären inte godkänns, vilket inte förefaller osannolikt kan man undra vilken som är plan B? Om affären underkänns förlorar Nokia momentum och mobiltelefonverksamheten blir sannolikt i sämre skick. En ny affär lär vara svår att genomföra med någon annan aktör i närtid.
I stället får man profilera mobiltelefonerna på nya områden med marginaler, vilket naturligtvis ökar risken i affären. En möjlighet vore trots allt att ha en produktlinje med medicinskt inriktade mobiltelefoner. Ett område som kommer att explodera. Frågan är bara vem som blir giganten där? Det finns i och för sig andra spännande nischer att fokusera på.
Låt oss nu anta att affären går igenom och microsoft blir ägare av Nokias mobiltelefoner i början av nästa år. Vilket företag skapar detta? Svaret är enkelt: ett konglomerat inom högteknologi, länk.
De flesta menar att sådana inte fungerar när kravet på teknisk utveckling är så stort för att hänga med konkurrensmässigt. Det krävs fokuserung. Samsung är kanske ett av de få exemplen på motsatsen. Ett annat kan möjligen vara IBM, som i och för sig undan för undan fokuserat mer. Hårdvarusidan när det gäller datorerna har man som bekant sålt. En klok ledningi microsoft borde därför minska antalet affärsområden, från dagens fyra.
Nästa utmaning är ledarfrågan i microsoft. Ordförande för bolaget är fortfarande Bill Gates. Nuvarande koncernchefen Steven Ballmer lämnar inom ett år. Vem ska ersätta honom? Vem är världsbäst i att läsa utvecklingen inom fyra disparata högteknologiområden eller i vart fall tillräckligt kompetetent för att rekrytera de bästa krafterna? Frågan är om någon duger. Man söker en sort Leonardo-gestalt som rimligen inte borde finnas. Inom några månader lär vi ha svaret. Kanske är det Nokias tidigare VD som ska göra det?
Paradoxen är att ett myndighetsingripande där microsoft delas upp kommer att öka de självständiga delarnas chans till utveckling och överlevnad. Trots detta kommer man att streta emot.
Nokia hade två, kanske tre disparata affärsområden. Det gjorde att man förlorade försprånget på mobiltelefonsidan, länk. Det nya microsoft blir ett företag med större risk för misslyckande om nu affären alls blir av.
