04132024Huvudnyheter:
Senaste kommentarer

President Obama redan ”lame duck”?

En Amerikansk president sägs någon gång under sin andra period bli” lame duck”, vanligen efter lite drygt två år. Med det menar man att presidentens möjlighet att förändra närmast försvinner. Man väntar på att en ny president ska komma och kunna agera kraftfullt.

Begreppet ”lame duck” har oftast applicerats på den inrikespolitiska arenan. Detta är förklaringen till varför omvalda presidenter efter ett par år in i den andra valperioden fokuserar på utrikespolitik. När nu president Obama inte själv fattar beslut om en militär vedergällning mot Syrien agerar han som om han redan vore ”lame duck” och även på utrikespolitikens område. Detta kan tolkas som om Obamas inflytande som president eroderar fortare än vad den brukar och dessutom inkluderar utrikespolitiken .

Med ett världsläge som är instabilt både militärt och ekonomiskt ter sig denna utveckling oroande. Detta inte bara för USA utan för hela världen.

Till detta kommer att USAs finansminister Jack Lew måste gå till kongressen tidigare än beräknat för att få USAs skuldtak höjt. Prognoserna talade om att detta skulle ske tidigast i november. I dag pekar allt på att denna fråga måste vara löst redan i början av oktober, länk. Pengarna är nämligen slut redan i mitten av oktober. Med lagstiftare som är på semester och bara 9 arbetsdagar att tillgå i september blir detta mycket problematiskt. Dessutom är läget än mer låst mellan presidenten och republikanerna än vad det var inför uppgörelsen 2011. Höjer man inte skuldtaket som i dag är på 16,7 tusen miljarder dollar riskerar USA turbulens och får en ytterligare sänkt kreditbetyg.

Förhandlingarna denna gång lär bli väsentligt mera komplicerade, länk. En av förklaringarna till detta är att republikanerna lär vilja skjuta på införandet av Obamas sjukvårdsreform, Obamacare som villkor för en höjning av skuldtaket. Dessutom verkar demokrater och republikaner stå längre i från varandra än tidigare.

Med dessa utsikter försöker Obama sig på en farlig strategi. Om den lagstiftande församlingen godkänner vedergällning mot Syrien måste det finnas pengar till den. Om man å andra sidan säger nej till interventionen hoppas Obama ha gjort republikanerna till syndabockar utrikespolitiskt. Spelet är högt, insatserna enorma.

Kanske rann Obamas makt honom ur händerna redan efter ett år. En mera lam president lär då inte ha setts i mannaminne.

Vad händer nu?

Relaterade artiklar

Lämna ett svar

Lämna en kommentar