Som väntat blev det en borgerlig valseger i Norge. Höyreledaren Erna Solberg har rätt i att ett val inte vinns under en valkampanj. Det krävs ett idogt arbete under lång tid. Politik påminner på många sätt om att springa marathon.
Jens Stoltenberg lämnar nu statsministerposten. Om han blickar mot internationella uppdrag eller tänker sig en come back är oklart. en som bidar sin tid är kronprinsen Trond Giske. Han lär ganska snart bli ny ledare för Arbeiderpartiet. Stoltenberg är förmodligen kvar som parlamentarisk ledare så länge han är kvar i politiken.
Vad som är klart är att väljarna ville ha en annan statsminister. Mindre för att man kanske hade fel politik, även om det fanns tydliga inslag av missnöje med politiken också.
Förmögenhetsskatten blev en stor fråga. I en ekonomi som tenderar att enbart bli en oljeekonomi krävs entreprenörer och risktagare. Att det ska betala skatt för sitt riskbärande kapital är ytterst tveksamt. Det tyckte väljarna också.
Näringslivet i Norge hoppas på att få mer genomslag för sina synpunkter med en borgerlig regering, länk. Speciellt under den andra mandatperioden för Stoltenberg-regeringen har man upplevt att LO haft en gräddfil med sina synpunkter.
Från socialdemokratiskt håll förfasas man över Fremskridspartiets framgångar, länk. Samtidigt innebar valet en kraftig tillbakagång för partiet. Det har man udnerlåtit att kommentera. Så beskrivningen av verkligheten förefaller en smula underlig.
Sanningen är nog den brutala, att budskap som det Sverigedemokraterna och Fremskridspartiet står för stöds av mellan 10-15% av medborgarna. Denna insikt är självklart besvärlig. Samtidigt måste man respektera ett valutslag. Detta verkar de ledande socialdemorkaterna har svårt för att inse. Sannolikheten för att ett kommande valresultat för Sverigedemokraterna kommer att ligga i samma nivå som för Fremskridspartiet i Norge är stor. Hur dåligt ett resultat än upplevs gäller det att respektera folkets utslag.
Bästa sätt att bekämpa främlingfientlighet är goda personliga föredömen. De som vågar vara tydliga med vad de tycker i stället för att sura över människors val. Dessa människor spelar en viktig roll. En sådan var den tragiskt mördade tidigare utrikesministern Anna Lind, länk, länk. Detta är en lärdom att ta med sig in i 2014 års valrörelse.
