09252017Huvudnyheter:

MENINGAR OCH REFLEKTIONER OM HUR VI FORMAR VÅR VÄRLD OCH VÅRT VARANDE, I DET STORA OCH DET LILLA, I DET AVLÄGSNA OCH DET NÄRA

Ska vem som helst få göra affärer på internet?

För de flesta av oss är frågan i rubriken idiotisk. Det är klart att alla skall ha rätt att använda internet för att sätta upp en affärsverksamhet.

Men, när politikerna släpps loss – då är denna frihet långt ifrån självklar. I själva verket är den hotad och hotet är överhängande.

I början av nästa år sätter EU regler som kan förstöra internet som vi känner det.

Detta inlägg kommer att bli rätt långt. Men viktigt. Till att börja med måste vi försöka se vad internet är, i dag.

Internet är en kommunikationskanal där, i princip, alla som är uppkopplade kan nå allt som finns på nätet. Alla som lägger ut information kan nås av alla användare – dygnet runt, året runt, oavsett var avsändare och mottagare befinner sig.

För att starta en web-shop, erbjuda en nätbaserad tjänst eller erbjuda mänskligheten relevant information behöver man inte fråga någon om lov. Alla har rätt att ge sig in i leken, kostnaden är relativt sett låg och kreativiteten tillåts blomma.

Internet som marknadsplats är en plats för fri ekonomi. Fri konkurrens råder och uppstickare kan slå sig fram på meriter. Konsumenter har lätt att söka information och alternativa leverantörer. Relationerna mellan företag och kund bygger på frivilliga överenskommelser, som förhoppningsvis är till nytta för båda parter. Och samma spelregler gäller för alla.

(Det finns speciella fall där det ovanstående inte gäller. Men det är den principiella bilden jag vill hålla upp just nu.)

EDRi, European Digital Rights beskriver saken så här ”Net Neutrality is the principle that every point on the network can connect to any other point on the network, without discrimination on the basis of origin, destination or type of data. This principle is the central reason for the success of the Internet. ”

Vilka är då de aktuella hoten mot ett fritt och öppet nät som har samma spelregler för alla? Här kommer ett par exempel…

• Gräddfiler som kostar extra.
Detta handlar om att nätoperatörerna vill börja ta extra betalt för extra god kapacitet. Ett aktuellt exempel är att de vill ha pengar från företag som erbjuder videotjänster, som ju kräver mycket bandbredd. Men man kan även tänka sig att andra företag krävs på extra betalning. Det kan gälla nästan vad som helst som kommer upp i stor trafik.

Det innebär i sin tur att de företag som drabbas måste betala pengar till nätoperatörerna för att få vara med i gräddfilen – för att kunna ge sina kunder bästa möjliga upplevelse. Man skulle kunna uttrycka detta som att nätoperatörerna parasiterar på andras framgång.

Storföretag kanske kan leva med detta, om än under protest. Men för nya aktörer som vill slå sig in på marknaden innebär extra kostnader extra hinder. Konkurrensen blir lidande och marknaden snedvrids till Big Business fördel.

En annan risk med detta är att den del av nätet som inte är köpt gräddfil prioriteras ner och stagnerar teknologiskt. Vilket också kommer att ödelägga dagens spelplan, på vilken alla har samma möjligheter.

Skulle det då inte kännas bättre om internet verkligen är internet – det vill säga tillgång till hela nätet, på lika villkor och i god kvalitet?

• Operatörer som lämnar sin kärnverksamhet.
Av en internetoperatör skall man kunna kräva en sak: Tillgång till internet.

Men alla operatörer ser det inte på det sättet. Att de söker fler och nya sätt att tjäna pengar kan man kanske inte säga något om. Men det blir konstigt när sådant går ut över kärnverksamheten. (Och detta är ett område där stora aktörers frihet riskerar att kränka andras frihet och rättigheter.)

Ett fullt realistiskt scenario är att vissa nätoperatörer väljer kabel-tv-modellen och sätter upp portaler från vilka man kan nå dess utvalda samarbetspartners enkelt och i expressfart – medan resten av internet tillhandahålls i sämre kvalitet (eller rent av inte alls).

Den som gör något sådant skall i vart fall inte få påstå att det är internet som tillhandahålls. Modellen går på tvärs mot internets själva grundtanke. Och den vanställer den fria marknaden.

Ett sådant, balkaniserat internet skulle naturligtvis vara förödande för entreprenörskap, kreativitet och demokrati. I en sådan situation är nya och små aktörer utestängda eller i vart fall kraftigt diskriminerade redan från början.

Det är frågor som dessa som EU nu skall ta ställning till.

Detta är komplicerade frågor. En sak som rör till det hela är att internet är en gemensam infrastruktur, som är uppbygd så väl av det offentliga som av kommersiella och ideella aktörer. En infrastruktur till vilken det inte finns några alternativ. En infrastruktur som binder stora delar av mänskligheten samman.

Internet är något vi alla måste samsas kring. Och samtidigt en resurs som inte känner några gränser, där överflöd av information råder och bristsituationer bara uppstår om man i onödan skapar dem – och som ger oss tillgång till mänsklighetens samlade bank av kunskap.

Mot den bakgrunden känns öppenhet, pluralism, lika spelregler och fria informationsflöden som mycket viktiga värden.

Men det finns starka krafter som tycker annorlunda.

Henrik Alexandersson

Vad händer nu?

Relaterade artiklar

Lämna ett svar

Lämna en kommentar