04232024Huvudnyheter:
Senaste kommentarer

Visst måste politiker köpa mark eller?

Värmdö kommun köper mark och byggnader som skulle få vilken fastighetsmagnat som helst att bli avundsjuk.

Det finns minst en sak som skiljer den privata fastighetsspekulanten och en kommun. Den senare  har skattekronor man får från medborgarna. Det spelar ingen roll om de betalar eller ej. Staten betalar. Det kallas med ett fint ord för skatteutjämning. Den privata fastighetsspekulanten måste däremot fråga banken. Det gäller att hyresgästerna betalar.

Sedan är det en viktig sak som skiljer den private spekulanten och kommunen och dess politiker. Det den private gör är fult och det politikerna göra är fint. Det har ett sorts högre syfte. Det är så fint att man nästan borde uppkalla hus, gator och vägar efter de politiker som använde skattebetalarans pengar, inte till vad de var menade till utan till stål och betong.

Låt oss ta en tur i det nya Gustavsberg som håller på att ta form.

Vi börjar i den Petterssonska rondellen. Vi kör varv efter varv. Känslan från Lasse Hallströms film ”once around” finns där. Petterssons rondell visar på hur man kan snurra runt varv efter varv och man kommer inte fram till något nytt. Man blir fast i rondellen.

Så småningom tar vi Malin Åberg Aas boulevard ned mot Gustavsbergs hamn som det en gång hette. Numera bär hamnen namnet Stellan Folkessons rekreationscenter. För inte ska väl en kommundirektör går lottlös ur namngivningskavalkaden?

Över Malin Åber Aaas boulevard flyger måsar och skitar ned. Att bilarna närmast är förvisade till skamvrån visar att hon lyckats. Praktiskt och bekvämt har ersatts av krångligt och svårt. En stor framgång för miljöpartiet. Den fyrfiliga cykelautostada åker politiker världen runt för att beskåda. Många undrar vem som åker 20 mil på cykel för att ta en kopp kaffe. Svaret är att det gör ingen. Cafeet är nämligen stängt, men miljövänligt blir det. Möjligen med undantag för de måsar som hälsovårdsnämnden snart ser som lagbrytare.

Den svartbyggda hamnkajen heter självklart Erik Pettersson kajen. Någon fyndig har satt upp en skylt vid den kommunala skylten. Där står det: Både större och längre har bryggorna blivit.

I den mest centrala delen av Gustavsbergs Hamn ligger Bergman monumentet. En staty som skulle blivit rest över Ingemar.Han ni vet som gjorde film. Kommunalrådet Anders menade att han, Ingmar var allt för svårmodig så den som borde få ett monument över sig borde vara han själv och så blev det. Några fyndiga talar om att skulpturen ligger i slösarnas dal.

I det snurriga upplevelsehuset finns Fredrik Sneibjerg-rummet. Det var tänkt att bli mer, men medlemmarna ville bara ha ett Sneibjerg-rum.

När man blickar över vattnet ser man den omdöpts kyrkan. Sankt Dozzis förortskatedral. Inte många besökare, men en ansats till något. Halva kyrkan är riven för tanken var att man skulle docka loss. Något mer än en hög tegelstenar blev det inte. Andra talar om en början.

I upplevelshuset som sedan länge haft den stora Westerberg-gången finns i slutet Ljungberg-rummet. Där skriker du så mycket du vill. Ingen lär nämligen höra dig. Du slipper in och ut, frågan är bara när. Det är godtyckligt. Lika godtyckligt som ”nästankommunalrådet” Max Ljungberg själv. Om han hade varit Engelsk kung hade gamle Shakespeare redan skrivit om honom, möjligen Moliere. Pjäsen hade fått namnet: ”Den lynnige”. Ett stycke i en akt.

Lite utanför, men med viljan att ta sig in i värmen har Flankörlunden placerats. Med god översikt över resten av scenerierna. På avstånd och med en del vackert. Det som stör är den stora tropiska fågelburen. Papegojan Fredrik som upprepar allt vad partiledaren säger är underhållande för ett kort tag. I större doser blir det tröttsamt.

I hamnen finns Frejs sjömärke. Ett grund som många förbiser. Det är utmärkt på sjökortet, men många tar en så kallad short-cut. Andra bara lyssnar till en auktoritet och förlorar uppmärksamheten. Så sitter man fast. Enda möjligheten är att dras från grundet.

Långt borta finns stationen, Hans Lindqvists podcar-station. Det finns ingen väg dit och ingen bana därifrån. Däremot finns det löften om att det ska bli något. Ingen har sett det och ingen vet när det blir. En station som kostat mycket pengar. Det finns bara en sak som saknas: förbindelserna.

På vintern åker man skridskor i Örhammar-spåret. Det gå lätt och utan problem. Även om någon ibland grusat vägen tar man det med gott mot. Minimal friktion är måttot för den som färdas denna led.

I ett hyreshus som kostat en förmögenhet sitter en Opposition i Avundsjukans hus. Inte skulle väl de spenderat dessa stora pengar? Frågan är vad de skulle gjort i stället? Det kan man utröna genom att gå den trevliga Ribbingl-abyrinten. Det är inte säkert att man tar sig till makten den vägen. Det är nog lättare att ta sig med bil till partihögkvartetet på Sveavägen då.

 

Vad händer nu?

Relaterade artiklar

Lämna ett svar

Lämna en kommentar