Håkan Lambertz har gått från att vara mediernas favorit, länk till att bli en som kritiseras hårdast, länk. Hur kan detta komma sig?
Den före detta justitiekanslern har gått från att anklaga andra till att sitta på de anklagades bänk. I rollen som justitiekansler pekade han på missförhållanden i rättsystemet. Han visade på människor som sitter oskyldigt dömda. Det är självklart en skam för varje rättsystem. Å andra sidan ska en dom inte kunna rivas upp hur lätt som helst. Lagt kort ska ligga. Frågan om var gränsen för att en oskyldig ska få ny rättegång är komplicerad. De är viktigt att föra den debatten för att hålla rättssystemet så rättsäkert som det bara går. Här gjorde Håkan Lambertz en insats. Den ska han uppskattas för.
I sin kritik av poliser som inte talar sanning lyfte Lambertz bladet från munnen. Han pekade på ett allvarligt missförhållande i rättssystemet. Självklart skapades en viktig debatt. Även här gjorde Lambertz en stor insats.
I fallet Thomas Quick, Sture Bergwall väljer Håkan Lambertz att stå på etablissemangets sida. Han problematiserar inte längre i ett fall där en oskyldig blir dömd. Som anklagad gör han precis som de han själv råkat ut för när han anklagat andra. Lambertz visar stor brist på självkritik. Ordet pudel verkar han inte kunna stava till.
Människor som sitter fast i ett beroende som Thomas Quick gjorde är mera intresserade av att få sin drog än att sanningen ska komma fram. Om domen är rätt eller fel spelar ingen roll så länge missbrukaren får in drog. Quick var en sorts prostituerad där har ljög för att stilla sitt behov och han fick sina droger av samhället. En sorts Pavlovsk hund. Rättsamhllet och vården ska stå emot sådana påfrestningar. Det är därför en anklagad som Quick får en försvarare och en åklagare. Dessa och inte den anklagade, åtalade själv ska se till de omständigheter som talar för den anklagade kommer fram i ljuset. När man inte fyller sina roller skapas problem. I värsta fall uppstår rättsövergrepp som detta. Det är fallet Quick, Bergwall i ett nötskal.
Vårdens roll är självklart att bedriva vård som är evidensbaserad, länk. Gör man inte det bedriver man kvacksalveri. Det spelar ingen roll om det sker i offentlig eller privat regi. Kraven i tvångsvården ska självklart ställasännu högre. Transparens och kvalitet borde vara två nyckelord. Här har Säters sjukhus brustit. Att socialstyrelsen inte agerat tidigare är märkligt.
Håkan Lambertz ställer sig på etablissemangets sida. Han resonerar på ett sätt där man kan diskutera han oväld. Borde då inte en sådan domare kunna avsättas? Även här kommer vi till vägs ände. Den oavsättlige domaren är en av garanterna för rättsystemets oberoende.
Lambertz resonemang är stötande även om det till mindre delar har poänger, länk.. Om han haft de åsikter han nu presenteras skulle han inte blivit antagen som domare. Nu är det inte så. Han sitter på en stol och den bör han (tyvärr) få sitta på, även om man kan diskutera lämpligheten som domare. Att Lambertz blir medlem av lagrådet är inte en bättre lösning än att vara domare. Nu upphöjs hans åsikter till generella principer, lagar. Det är inte säkert att det är bättre än att han resonerar i enskilda fall och dömer.
Ett visst mått av galenskap måste även en domare tillåtas ha. De måste systemet tåla. När den yttre pressen mot rättssystemet blir hård av andra skäl är det viktigt att domarna är oberoende. Det som är sanning i dag behöver inte vara det i morgon.
Kritikerna fyller i viktig roll i debatten kring Lambertz. Han förtjänar den hård kritik han fått. Där får det stanna för tillfället, även om smaken i munnen är dålig när man formar namnet Lambertz i munnen, länk.
