04252024Huvudnyheter:
Senaste kommentarer

Om ”det stora avslöjandet” av Guillou

Visst är det många som skulle vilja göra det stora avslöjandet. Så tänkte en journalist och författare vid namn Paul Frigyes. Problemet var bara att boktiteln redan fanns. Mannen bakom boken, som kom ut redan 1974 var inte den helt okände Jan Guillou. En av de författare som till för inte så många år sedan var en av dem som skapade framgångarna för bokförlaget Norstedts.

Norstedts var ett förlag på deken. Man var tvungen att göra något.  Inga bästsäljande titlar längre.  Det krävdes en sådan nu. Dessutom har man en ägare som vill sälja förlaget. Minst av allt vill man berätta om sin historia. Ännu mindre önskar förlaget höra talas om att man en gång i tiden haft en författare som hette Jan Guillou. Om man nu haft det var inte Guillou den han sa sig vara. Förmodligen var han någon annan långt mycket mindre än den han är.

Problemet med allt detta var att det gick inte att bevisa att Guillou var mindre än vad han var och förmodligen är. Hade det gått skulle nog någon annan redan gjort det.

I detta flätas vägar samman mellan ett förlag på deken och den grävande författaren utan spade, Paul Frigyes. En bokide´tar form. Den oauktoriserade biografin av Jan Guillou ska skrivas.  Smart, sa Bill och smartare, sa Bull, om de nu varit katter och funnits med i Pelle Svanslös.

Man funderade över titeln. Det stora avslöjandet skulle varit bäst. Ett sätt att ge igen för gammal ost, tänkte förlaget på deken. Efter ett tag kom man på att en annan titel från Guillou skulle varit bättre att sno. Man fastnade för en av Hamilton-seriens titlar: ”En medborgare höjd över varje misstanke”.  Det gick inte att använda hela titeln. I stället blev det bara ”Höjd över varje misstanke”.

Som det är vad gäller många kända personer finns det rykten. Ett av dem var att Jan Guillou aldrig gått ut den skola som han de facto la ned, Solbacka. Ett fantastiskt avslöjande. Han kanske inte alls var den mobbade, utan den som mobbade. Också detta en bra story. Då var det bara att skriva detta och den gjorde Paul Frigyes. Det var bara ett problem. Biografier, om de inte är skrivna för den Nordkoreanska marknaden bör helst vara så nära sanningen som möjligt. Helst ska de faktiskt vara sanna. Annars är det ju ingen biografi. Problemet är att en bra story lätt kan förstöras av fakta. Bättre då att ”satsa allt”, som Frigyes själv sa. Boken om den ”sanne” Guillou skulle snart vara ute. Det stora avslöjandet var snart ett faktum. Om det dracks champagne eller ej vet vi (ännu) inte.

Många och långa intervjuer hade gjorts av Frigyes med Guillou. Vad kunde nu vara bättre än att låta Guillou själv faktakontrollera boken som skulle ”avslöja” honom. Nu var inte Guillou så intresserad av att medverka i detta bokprojekt som faktagranskare. Förresten hade han eget förlag sedan många år. Om Guillou nu skulle avslöja sig själv skulle han nog göra det på det egna förlaget. Så tänkte inte förlaget på deken och Frigyes. Tystnad är medgivande, menade man. Boken var på väg ut.

Nu visar det sig märkligt nog att Guillou inte är intresserad av att bli stämplad lögnare, länk. I vart fall om man inte kan bevisa det. Guillou menar sig ha slutbetyg visar att han gått ut den skola som han stängde efter sig dessutom gått ut med ganska goda betyg. En enkel faktakontroll från statsradion,  länk som tog 2 timmar visade att Guillou hade rätt. Någon lögnare var han inte.

Pressarna stoppade inte. De hade redan tyckt färdigt. I stället fick alla exemplar köras tillbaka till förlaget, länk.

Numera finns ett förlag, ännu mer på deken. Författaren Frigyes själv talar om att skämmas, länk. Bokens utgivning är nu stoppad, länk eller indragen som det officiellt heter. Förlaget på deken söker med ljus och lykta på nytt efter det ”stora avslöjandet” om Guillou. Den omskrivna själv tar det däremot med ro. Han skulle kunna säga som Bert Karlsson: att all reklam är bra, länk. Det gör Guillou inte. I stället försöker föremålet för uppmärksamheten räkna hur många taggar han har i sin krona. 10 börjar han med. -Nej det måste vara minst 20. Detta är Guillou däremot inte tyst med.

I förlagshuset däremot börjar det dra ihop sig till gravöl i flera bemärkelser.

Där ser man vad dåligt omdöme, lättja och avundsjuka kan skapa, länk.

Vad händer nu?

Relaterade artiklar

Lämna ett svar

Lämna en kommentar