Den liberale och frihetlige debattören Henrik Alexandersson reflekterar i denna artikel över FRA och vad man egentligen sysslar med och konsekvenserna av detta. Artikeln har också varit publicerad på Henrik Alexanderssons blogg, länk
Det är klart att vårt land skall ha signalspaning som inriktas på hot mot vårt land från utlandet.
Problemet är att vi inte riktigt vet vad FRA sysslar med. Och det är möjligt att våra politiker inte heller vet.
• Det har framkommit att FRA hjälper amerikanska NSA och brittiska GCHQ att angripa mål genom att installera skadlig programvara. Vem gav dem mandatet att göra detta? När gavs i så fall detta mandat? Och vem tar ansvar om detta resulterar i att FRA:s mål i andra länder hämnas genom att ge sig på den svenska IT-infrastrukturen?
• Vi har också fått veta att FRA har tillgång till NSA:s Exkeyscore – som är en övervakningsdatabas som beskrivs som ”spionernas Google”. Lagregleras detta på något sätt? Hur använder FRA och dess kunder Exkeyscore? Kan detta användas som en bakdörr för att komma åt sådant som FRA-lagen förhindrar, till exempel övervakningsinformation om svenskar?
• Dessutom vet vi nu att FRA närmast är en filial till NSA. Det finns ett nära samarbete och verksamheten synkroniseras på ledningsnivå. Är detta bra? Finns det någon risk att detta skadar svenska intressen? Finns det någon som helst demokratisk kontroll av det som sker?
Våra politiska ledare säger att de förutsätter att FRA:s verksamhet sker inom lagarna. Det finns dock ett par problem med sådana uttalanden.
• Dels är FRA-lagen så urvattnad att nästan vad som helst kan slinka igenom.
• Dels har det redan visat sig att FRA inte följer den redan generösa FRA-lagen. Och att detta inte får några som helst konsekvenser.
• Dessutom förefaller det som om punkterna ovan faller helt och hållet utanför FRA-lagen.
Ett problem för våra politiker är att de inte vet om det kommer fler läckor om FRA. Och om det i så fall rör sådant som de känner till eller borde känna till. Eller om FRA har fått ett eget liv. Så det är möjligt att de helt enkelt inte vet vad de skall eller kan säga.
Våra politiska ledare vet inte om det kommer mer om FRA:s samarbete med NSA & GCHQ. Och frågorna om detta samarbete från våra grannländer börjar bli besvärande.
I samband med Egypten-affären (när Sverige sände två asylsökande män till tortyr och skenrätt i Egypten, med CIA-flyg) framkom att det finns en närmast ohälsosam kollegialitet mellan svenska Säpo och amerikanska CIA. Det är en berättigad fråga om det samma gäller för FRA och NSA. I så fall finns en risk för att man åter rundar den demokratiska processen och lurar in folkets valda representanter i situationer de inte begriper och behärskar.
En annan fråga gäller FRA:s kunder. Vad FRA får göra och inte göra är en sak. Till exempel finns det vissa (hemliga) regler för FRA:s informationsutbyte med utländska underrättelsetjänster. Men finns det några egentliga regler för vad de inhemska mottagarna av FRA:s information (försvaret, Säpo, regeringen, UD…) får göra i den vägen? Delas information med andra länder? I så fall vad för slags information? Och vad får vårt land då i utbyte? Omfattas information de byter till sig då av signalspaningens löst hållna förbud mot spaning på svenskar och svenska förhållanden?
Frågorna är många. Regeringen och sossarna är tydliga med att de inte tänker ge oss några svar. Däremot kräver de att folket skall lita på dem. Och på FRA.
Jag är inte så säker på att det är en bra idé.
Henrik Alexandersson
