Vissa plattityder förtjänar att upprepas: En av dem är att parlamentsval avgörs på valdagen. Trots detta är det spännande att spekulera efter varje publicerad opinionsundersökning. Denna gång är det SIFOs tur, länk.
Det spelar ingen roll vad opinionsundersökningarna visar. I vart fall inte om vi talar om en verkliga demokratier.
En sanning som ofta förbises är att väljarna bestämmer sig allt senare. Valet hålls ganska exakt om 6 månader. Till dess kan mycket hända. Skillnaden mellan blocken är större i dag än för fyra år sedan. Den är 10% jämfört med 5% då. Det motsvarar ganska exakt Sverigedemokraternas ökning hos väljarna.
Valet är ett missnöjesval. Åtta år med Alliansen är mycket. En del väljare vill ha förändring bara av den anledningen. Samtidigt är inte underströmmarna för de rödgröna så starka som deras företrädare önskar och trott. Även här finns ett missnöje. Det manifesteras inte bara av att Gudrun Schyman får 1,4% av väljaropinionen. Sverigedemokraterna lockar väljare även här. Dessutom är vänstern starkare än för fyra år sedan. de rödgröna väljarna vandrar vänster ut. även detta ett utslag av missnöje.
Det jublas i de centerpartistiska och kristdemokratiska partihögkvarteren. Nu är man tillbaka som riksdagspartiet enligt SIFO. I vart fall på pappret.
Den som kan ha gjort jobbet för Alliansen för denna opinionsundersökning är inte Borg eller Reinfeldt. Snarare är det Putin. Om man ska vara lite mer provinsiell, Carl Bildt. En sittande regering gynnas alltid av oro i omvärlden.
Samtidigt kan den minnesgode konstatera hur det var under flera val när socialdemokraterna satt i regeringsställning. Man låg under opinionsmässigt. På valdagen var man vinnare. Inte så att man fick majoritet. I stället förlorade man mindre än förväntat och som sittande regering har man trumf på hand. Värt att lägga på minnet även i detta val.
