04122024Huvudnyheter:
Senaste kommentarer

Värmdö: Varför styr inte de borgerliga alltid ?

Hänt i Värmdö

1991 skriver Margaretha Nachmansson historia. Värmdmoderaterna blir det största partiet i Värmdös riksdag. Under 17 år, fram till och med 2001 styr de borgerliga Värmdö. Under perioden 2001 fram till 2006 styr en blocköverskridande koalition. 2007 tillträder ett alliansstyre. 2011 efterträds det av en koalition bestående av miljöpartister, moderater, folkpartister och kristdemokrater.

Bland Värmdös stora politiska namn finns centerpartisten P O Larsson, Värmdömoderaternas Margaretha Nachmansson och socialdemokraten Lars Bryntesson. Alla tre profiler och politiker som skapade resultat. De mötte människor och dessa upplevde att mötet gav skillnad. Dessutom var politikerna de kvar i politiken länge. De blev en sorts politikens maratonlöpare.

Värmdö borde från ett demografiskt perspektiv inte haft något annat än moderatledda, borgerliga styren sedan 1990-talet. Frågan borde i stället varit om moderaterna haft egen majoritet eller bara nästan. I stället har moderaterna i snart 15 år gjort sämre ifrån sig lokalt i Värmdö än i Sverige. Samma väljare har dissat kommunpolitikerna i det parti man velat se regera hela Sverige.

Nu skulle detta inte varit något problem för moderaterna om de andra borgerliga partier lokalt varit välfungerande.

Två borgerliga partier förutom moderaterna märker ut sig. Det ena är centerpartiet och det andra är folkpartiet. Centern har sedan P O Larsson lämnade jordelivet och partipolitiken varit ett rent vänsterparti. I grund och botten har man på Värmdö ideologiskt legat mellan miljöpartiet och socialdemokraterna. Ett parti till vänster om miljöpartiet således. Ansvarig för detta är i mångt och mycket Hans Lindqvist. Att Lindqvist av opportunistiska skäl ingått i Alliansstyren spelar i sammanhanget ingen roll. Centern har gjort det svårt att styra.

Folkpartiet har haft attraktionskraft. Speciellt personer som Olle Markstedt och Roland Ekstrand har attraherat väljarna. Dessa har de facto mobbats ut internt i partiet. Ansvariga för dessa osnygga och politiskt ohederliga handlingar är framförallt tidigare kommunalrådet Peter Bondesson och nuvarande finanskommunalrådet Anders ”Ankan” Bergman. Väljarna har trott sig rösta på en typ av folkpartiet, men blivit företrädda av något helt annat. Självklart har detta gett effekter för ett borgerligt samarbete. Folkpartiet har varit ett sorts ”realityparti” där de mest populära röstats bort

Moderaterna har haft ledarskapsproblem sedan Margaretha Nachmansson avgått. Det spelar ingen roll vad namnet varit, Jonas Nilsson, Lars Erik Alversjö. De har inte klarat sin ledarroll. Jonas Nilsson hade i vart fall en kompass som kunde skilja höger från vänster. Det kan man inte beskylla vare sig Alversjö eller Pettersson för. Förutsättningarna har varit de bästa, men förvaltningen  dålig. Inför valet i höst tror man fortfarande på framgång. Man har ingen beredskap i personsammansättningen för att hamna i opposition. Inte en enda skicklig debattör finns med på listan. Ett eller annat namn är inte oävet, men man saknar strategi och ordet omvärldsbevaknings verkar saknas i vokabulären. Det gör det svårt att bli en vinnare.

Nu bär det av till val. I normala kommuner med Värmdös struktur skulle en Alliansregering fortsätta regera efter valet. Lite justeringar skulle ske. Så blir det inte i Värmdö. Man möter en socialdemokrati där en betydande del av de valbara kandidaterna är tidigare Allianssympatisörer, en del kanske fortfarande. Ett yngre och på många sätt mera kompetent socialdemokratiskt lag. Dessutom ett parti som inte har några rekryterings- eller mobiliseringsproblem.

De borgerliga möter en på många sätt starkare opposition än de själva.

Miljöpartiet har toppat med en kolerisk person på första plats, Max Ljungberg som få ledande politiker egentligen vill ha att göra med. I samtal med Max Ljungberg när han är sansad håller man god min. När Ljungberg råskäller flyr man eller överväger om han gått över gränsen och det är dags för polisanmälan eller be honom lämna sammanhanget. Ljungberg själv inser inte sin situation han skäller på dem som berättar hur det är. Ljungbergs person isolerar miljöpartiet.

För Värmdöborna har en kommun som behöver stor omsorg och många förbättringar borde resultatet av förhandlingarna efter valet bli en stor koalition. Moderater och socialdemokrater styr. Ett halsstarrigt miljöparti lämnas utanför och småpartierna får gå i gemensam opposition. Moderaterna tar hand om ekonomin och socialdemokraterna skolan. Man kommer överens om vad som ska göras, gör det och parkerar alla frågor som inte behöver lösas omedelbart till efter valet 2018. Ett tydligt och klart avtal reglerar samarbetet. Efter 4 år kan allt återgå till det normala. Värmdö är på rätt spår.

En stor koalition är inte speciellt sannolik. I annat fall väntar mycket komplicerade förhandlingar kring hur Värmdö ska styras. Bräckliga majoriteter är inte vad Värmdö behöver. Vare sig socialdemokrater eller moderater lär kunna skapa stabila majoriteter tillsammans med de mindre partierna.

Frågan är bara vad de vågar göra?

Vad händer nu?

Relaterade artiklar

Lämna ett svar

Lämna en kommentar