Denna artikel är skriven av debattören Henrik Alexandersson. Henrik är välkänd för läsarna av Mårtenssons meningar som en debattör med liberala förtecken. Denna artikel är också publicerat på Henrik Alexanderssons blogg länk.
Vilka konsekvenser för underkännandet av EUs datalagringsdirektiv för den svenska lagen baserad på direktivet? Henrik Alexanderssons försöker reda ut begreppen.
Regeringens utredare Sten Heckscher har i dag presenterat sin första analys av att EU-domstolen har ogiltigförklarat datalagringsdirektivet – och vad det innebär för svensk del.
Han menar, föga oväntat, att den svenska datalagringen inte påverkas – trots att den bygger på ett EU-direktiv som ogiltigförklarats av EU-domstolen. (Domstolen menar att det strider mot de mänskliga rättigheterna.)
Heckschers slutsats är dock inte alls är så uppenbar som han vill ge sken av. Det är faktiskt mest en åsikt i en infekterad debatt, i vilken positionerna är låsta.
I den delen finns kanske bara en sak att göra: De operatörer som litar mer på EU-domstolen får ta detta till domstol. (Först till svensk förvaltningsdomstol, som sedan får sända frågan vidare till EU-domstolen.)
Så här långt är allt rätt förutsägbart. Regeringen och (S) vill fortsätta lagra data om alla svenskars alla telefonsamtal, mobilsamtal, SMS, e-postmeddelanden, internetuppkopplingar och mobilpositioner. Man tillsatte en pålitlig politisk torped som utredare. Han har levererat vad betong- och batongpartierna vill ha. (Heckscher är bland annat före detta rikspolischef och mannen som höll i trådarna kring Ebbe Carlssons privatspaningar.)
Samtidigt är det intressant att notera vad Heckscher inte gick in på: EU-domstolen anser att urskiljningslös lagring av data om allastelekommunikationer, utan konkret brottsmisstanke, är problemets själva kärna.
Det är här kränkningen av de mänskliga rättigheterna (rätten till privatliv) sker.
Man kan förstå att han duckade denna frågeställning, eftersom det är något som inte kan viftas undan lättvindigt. (Tyvärr blev det inte några uppföljande frågor från journalisterna på denna punkt.)
Här bör det finnas utrymme för enskilda svenskar att ta frågan till domstol.
Sedan är frågan vad som kommer att ske i EU. Kommer man att utforma ettnytt datalagringsdirektiv? Kommer man att revidera det gamla? Eller kommer man att att ducka frågan och helt enkelt låta nationell lagstiftning rulla på som om inget hade hänt?
Här finns saker att göra i Europaparlamentet. Till exempel kan ledamöterna ställa vassa frågor till EU-kommissionen och ministerrådet. Och om kommissionen försöker tiga ihjäl ämnet kan man tänka sig att Europaparlamentet tar en resolution, för att påtala att man inte är nöjda med datalagringen som den ser ut i dag. (Om det finns majoritet för en rimlig resolution i parlamentet, vill säga.)
Detta blir något för de ny- och omvalda ledamöterna att hantera.
Nu skall vi komma ihåg att det som presenterades på dagens presskonferens bara är en första analys från utredningen. (Vilket i och för sig inte är bra, då man nu kommer att fortsätta sitt arbete utifrån felaktiga och/eller tveksamma premisser.) Det slutliga betänkandet, med de skarpa förslagen kommer att presenteras först efter höstens riksdagsval.
Sammantaget tycker jag att dagens presskonferens mest kändes som ett försök att döda debatten.
Henrik Alexandersson
