Media har varit fullt av analyser om regeringens första månad, länk vid makten, länk. Närmast unisont har man menat att den gått dåligt. Detta har framställt som något spännande och nytt. En första månad för en Svensk regering går alltid dåligt. Begreppet smekmånader finns inte på detta område. Frågan är bara hur dåligt det går. När Alliansregeringens tillträde 2006 var den första månaden er serie mediala katastrofer. Ministrar som fick gå på löpande band var några av bakslagen. Resten av åttaårsperioden gick däremot lysande.
För regeringen Löfven gäller samma sak. Det är hur man klarar de kommande 47 månaderna som blir avgörande.Den första månaden säger lite om det. Möjligen kan man se några trender. Åsa Romson och Alice Bah Kuhnke har redan blivit medias favorithatobjekt. De kommer att ha uppförsbacke. Frågan är om de håller hela distansen ut?
Gustav Fridolins, länk, länk inhopp på sociala medier var ett magplask. Dock är det för tidigt att räkna ut honom. Han är definitivt den starkare av de två miljöpartistiska ledarna.
Om miljöpartiet eller socialdemokraterna kommer att vara den opinionsmässiga vinnaren på samarbetet är svårt att veta, länk. ”Conventional visdom” säger att miljöpartiet riskerar att bli förloraren. Å andra sidan finns för närvarande mycket begränsad uppgångspotential för socialdemokraterna opinionsmässigt.
Peter Hultqvist är den mest lyckade ministern hittills. En riktig försvarsminister för första gången på länge. Kommentarer som kompetent kommer att göra livet lätt för honom.
Margot Wallström förklarar och förklarar varför Sverige erkänt Palestina. Om det kommer att stärka eller försvaga hennes varumärke är oklart. En sak är säker och det är att den mediexponering hon får är hårdare och mera granskande än vad hon varit van vid.
Mikael Damberg har haft den mest behagliga mediesitsen denna månad. Vattenfalls historia är inte hans. Att kommunicera detta och komma med förbättringar kan bara ge pluspoäng. Hur det går i det längre perspektivet återstår att se, men sannolikt kommer han att lyckas ganska väl.
Stefan ”Mästerförhandlaren” Löfven har haft det mera skakigt än förväntat. Lyckade förhandlingar har vi sett lite av ännu så länge. Om detta sätter scenen är svårt att veta. Att Löfven är lite träig och föga karismatisk kan vara ett framgångsrecept.
Vid årsskiftet vet vi mera hur regeringen kommer att uppfattas, om den överlever sin första budget, det vill säga.
