Inte sedan centerpartiets glansdagar på 1970 talet har något parti förutom moderaterna och socialdemokraterna fått över 25% i en opinionsundersökning till riksdagen. Att något annat parti än moderaterna och socialdemokraterna varit största parti i en sådan mätning har inte hänt i modern tid. Mårtenssons meningar har länge varnat för att Sverigedemokraterna kan få mellan 20-25% om inte de andra partierna börjar ge besked i integrationspolitiken. Risken är att även siffran 25% är för låg.
Jimmy Åkesson är om man får tro olika opinionsundersökningsinstitut. I dag är det DN/Ipsos som har uppmätt 17,8% sympatier för Sverigedemokraterna. Yougov menar att Jimmy Åkesson är ledare för Sveriges största parti. Sentio talar om höga siffror, 23,4%. SIFO talar om 17,8% Diskussionen om mätmetod spelar mindre roll. Ökningen av väljarsympatier för Sverigedemokraterna saknar motstycke i modern tid. Det borde lända till eftertanke.
Vi talar inte om ett massivt intresse för järnrör. Flykting- och migrationspolitiken har kommit i fokus.
Män och LO medlemmar är väljarbasen för Sverigedemokraterna. Där upplevs man som det mest attraktiva partiet.
Med denna kunskap i bakhuvudet är reflexen från LO är att föreslå en överenskommelse mellan moderaterna och socialdemokraterna om invandringspolitiken. Det är ytterligare ett sätt att öka sympatierna för Sverigedemokraterna. Ju mer man exkluderar dem dess större blir partiet. Demokratiskt är detta högst tvivelaktigt.
Medlemmar borde ha makt över sitt fackförbund. Sedan kan det vara så att ledningen inte gillar medlemmarnas åsikter. Självklart är det en demokratisk utmaning när åsikterna en majoritet delar känns obekväma. Trots detta får en demokratisk organisation om den ska överleva anpassa sig till majoriteten, med respekt för minoriteten.
I stället för att exkludera måste strategin vara att få Sverigedemokraterna att ingå i det demokratiska samtalet. I förlängningen även att ingå kompromisser, på områden som invandring. Genom att partiet får ta ansvar minskar det i styrka. Det är bara att se hur det gick i Norge. Utan ansvar ökade partiet och med minskade partiet. I Norge hade partiet nästan 23% innan siffrorna vände. Här spelade också ett partiledarbyte in.
I Sverige lär Jimmy Åkesson sitta kvar. Han är kanske motorn i framgången för partiet.
Tillfälliga uppehållstillstånd och snabbare integrering är bra pusselbitar i en migrationspolitik. Många människor efterlyser att man sätter siffror på hur många flyktingar som politikerna menar vi kan ta emot per år. Då talar man om flyktingar, ensamkommande flyktingbarn och anhöriginvandrare. Siffror på antalet flyktingar gör det också möjligt att bedöma möjligheterna för integration. Mottagande är bra, men en lyckad integration är ännu bättre.
Allt fler ställer frågan om vilka krav som måste ställas på försörjningsförmåga för anhöriginvandrare. Även här måste politikerna vara tydliga.
När det gäller arbetskraftsinvandring ska detta självklart inte blandas ihop med flyktinginvandringen. Det är värt att notera en sak. Ett av världens mest mångkulturella länder USA är i princip bara öppet för just arbetskraftsinvandrare. Kom gärna hit, men försörj dig själv är budskapet.
I Sverige har vi fortfarande en allt för njugg inställning till dem som vill komma hit, arbeta och betala skatt. För denna typ av invandrare borde Sverige öppna famnen. Givetvis ska även här missbruk av systemet förebyggas.
I omvärlden ser vi hur bland annat Storbritannien och Tyskland börja tala om flyktingströmmarna som ett gemensamt ansvar. Det en välkommen signal om att hela Europa måste var med och solidariskt dra sitt strå till stacken.
