Jag minns henne tydligt. Hon kan ha varit tio, elva år gammal. Hon bar något slags pionjär-uniform. Och hon bossade runt oss med en attityd som visade att hon var väl medveten om att hon kunde ge oss stora problem.
Det var första maj och vi skulle se paraden på Karl Marx Allé i Östberlin. Den lilla flickan var stationerad vid tunnelbaneuppgången. Hennes uppgift var att se till att dirigera människor rätt, enligt planen. Med attityden hos en liten lägervakt.
Hennes blick var kanske det mest obehagliga. Den har etsat sig fast. Och ibland känner jag igen den i dagens samhälle. Den utstrålade maktens högdragna arrogans.
Det där kravet på underordning… Man möter det ofta hos socialister av olika slag, inte minst sossar i maktställning. (Men det förekommer också i borgerliga kretsar, till exempel om man vill diskutera drogfrågor eller övervakning med dem.)
När jag gick på högstadiet engagerade jag mig i kampanjen inför riksdagsvalet. För Moderaterna. Sedan följde ett läsår av hot om stryk, trakasserier och allmänt djävulskap från skolans vänsterfalang. Men det gick att hantera. Detta var ju på Gösta Bohmans tid.
Jag avskyr våld. Inte bara för att våld tenderar att vara smärtsamt. Inte för att jag själv är i stort sett oförmögen att försvara mig mot eller utöva våld. Istället handlar det om att våld och tvång är det intellektuella samtalets svarta hål, där inga argument tillåts eller i vart fall inte respekteras. Istället förväntas blind lydnad, underordning.
Detta är en ytlig och lättretad nerv hos mig.
Den senaste tiden har jag noterat ett nygammalt drag inom socialdemokratin. Dess företrädare har svårt att acceptera att oppositionen gör oppositionella saker på deras pass. Ingen säger det rakt ut, men det hänger i luften. Sitt ner och håll käften. Eller ”käbbel” som landets statsminister brukar uttrycka sig.
Jag känner igen tonen och attityden. Den var Olof Palmes och Carl Lidboms. För att inte nämna Göran Persson. Sakliga argument får stå tillbaka. Avvikande åsikter är inte önskvärda. De med makt gör som de vill.
Det är Socialdemokratins mörka hjärta.
/ HAX
