En av alla märkliga saker i svensk politik är att borgerliga partier ofta och helt okritiskt köper påfund från EU – som de normalt sett inte skulle acceptera på hemmaplan. Nu går det i och för sig knappt att förutse vad politiska partier kommer att tycka längre, men du förstår vad jag menar.
Låt oss ta en stor och övergripande fråga som exempel: Centralstyrning.
I min ungdom ägnade den svenska borgerligheten mycket tid och kraft åt att förklara vad som var fel med det kommunistiska Östeuropa. Speciellt handlade det om planekonomi och centralstyrning. Och om storheten i dess motsats – ett decentraliserat samhälle med en fri marknad, öppenhet och mångfald.
Politiker och byråkrater klarar aldrig att möta marknadens – det vill säga medborgarnas – behov. De saknar insikt om människors önskemål, behov, drivkrafter och planer. Var och en gör byråkraterna sitt enligt planen, varken mer eller mindre. Saker blir fel, bristsituationer uppstår, man misshushållar med resurser och enstaka felaktiga beslut kan få stora och dramatiska konsekvenser.
I dag ser vi hur de borgerliga partierna stillatigande accepterar sådant. Makt överförs från medborgare till politiker, från medlemsstaterna till Bryssel och från demokratiska institutioner till icke valda byråkrater. Man skapar “single points of failure” där det räcker med att en person har en dålig dag på jobbet för att 500 miljoner européer skall drabbas.
På detta sätt kontrolleras frågor som rör till exempel transporter, energi, handel, telekommunikationer, jordbruk och strukturfrågor av ett fåtal människor. Många av deras beslut fattas utan insyn för allmänhet och media. (Men ofta i nära samarbete med olika särintressen.)
Inte sällan saknar dessa politiker och byråkrater nödvändig kunskap om respektive ämnen och sakfrågor. Men de är bra på det politiska och byråkratiska spel som vanligt folk, å andra sidan, inte behärskar. Detta omöjliggör som regel all form av rimlig kommunikation, eftersom man inte talar om samma saker. Verkligheten och objektivt påvisbara fakta ställs ofta åt sidan, eller kommer i vart fall i andra hand.
När jag jobbade i Europaparlamentet brukade vi lite skämtsamt säga att i EU – där börjar man med att fatta beslut. Därefter kanske man debatterar saken. Och i sällsynta fall tar man till slut även reda på fakta. Som många bra skämt ligger det allt för mycket sanning i den bilden.
Jag förstår att borgerliga politiker vill att Sverige skall vara en del av EU. Men vad jag inte kan förstå är varför de inte gör motstånd mot sådana påfund från EU som rimligen måste strida mot deras politiska DNA-kod.
Min slutsats är dyster. Borgerliga partier underlåter att driva borgerlig politik i EU. Vänstern är en del av vansinnet. Och SD – som visserligen är EU-kritiska – fattar inte spelet och saknar förmåga att göra något av substans. Politiska partier som faktiskt försökt utmana makten i EU, som Junilistan och Piratpartiet, röstas bort av folket.
Så det blir väl som det blir.
/ HAX
