Donald Trump är fascinerande. Han kan hävda en sak vid lunchtid och det rakt motsatta på kvällen – och komma undan med det. Han kan häva ur sig de mest makalösa förolämpningar – utan att behöva pudla. Han kan improvisera och komma med häpnadsväckande förslag – utan att ställas till svars.
Som han själv uttryckt saken: Han skulle kunna komma undan med att skjuta någon.
Vem behöver en politisk plattform, strategi för sakfrågor och finslipade budskap när man har ett hemligt vapen – uppmärksamhet?
För det är vad det handlar om. Maximal uppmärksamhet. Substansen är oviktig, så länge budskapet och framförandet väcker maximalt med buller och bång. Vilket uppenbarligen är en framgångsrik strategi.
Dessutom är strategin helt begriplig. Det gäller att hålla sig i centrum för allmänhetens uppmärksamhet. Det är ändå ingen (mer än den lilla del av väljarkåren som utgörs av etablissemanget) som bryr sig om substans. Finns man ständigt i människors medvetande, då vinner man.
Naturligtvis finns det gränser. Att strypa kattungar i tv skulle slå tillbaka. Men att behandla andra människor som skit, det fungerar utmärkt.
Det fungerar på ett liknande sätt vad gäller Sverigedemokraterna, här i Sverige. Med ett schysst järnrör driver man upp stödet bland väljarna – eftersom man får oändligt mycket gratis publicitet.
I fallet med SD arbetar även deras mest uttalade kritiker och SD-kritiska media för dem. Reklamkuppen på Östermalmstorgs tunnelbanestation måste gå till historien vad gäller maximal utväxling mellan satsade pengar och uppmärksamhet. Varje gatsten vänstern kastar mot ett SD-torgmöte hjälper till att hålla partiet i människors medvetande. Och (den formellt fallna) Decemberöverenskommelsen var en garanti för att all uppmärksamhet i svensk politik skulle vara riktad mot SD.
Nu har den politiska kartan ritats om. Alla (utom möjligen C och V, men definitivt MP) befinner sig i dag politiskt där SD stod isolerade för ett år sedan. Men bortsett från en rännil med väljare som återvänder till sina tidigare partier (främst till M) – så förefaller SD få behålla lejonparten av sina vunna sympatisörer i opinionsmätningarna.
Det må vara förfärande att politik handlar allt mindre om politik. Vi röstar ju trots allt på politiker på grund av vad de lovar att uträtta. Men det är så det fungerar.
Cirkusen har kommit till stan. Och den är här för att stanna.
/ HAX
