Något har hänt vad gäller svenska folkets inställning till EU. Plötsligt är fler kritiska och färre positiva. En majoritet är fortfarande för ett svenskt EU-medlemskap, men framförallt har gruppen osäkra ökat.
Detta är i linje med tidigare undersökningar, som till exempel visar att sju av tio svenskar anser att EU har för mycket makt, lägger sig i för mycket eller att Sverige helt bör lämna EU.
Vad vi ser kan tolkas som en reaktion mot att EU gör anspråk på att vilja flytta allt mer politik till en överstatlig nivå – men samtidigt är oförmöget att hantera de frågor man tar sig makt över. Flyktingfrågan är ett tydligt exempel på detta.
En allt mer skeptisk inställning till EU är inget unikt svenskt fenomen. Inför den brittiska folkomröstningen väger det i stort sett jämnt mellan ja- och nej-sidan. Men även i länder som traditionellt betraktas som EU:s kärnländer, som Frankrike och Tyskland, finns en förvånansvärt stark EU-kritisk opinion.
Detta borde mana till eftertanke. EU:s politiska ambitioner stämmer inte överens med dess förmåga.
Samtidigt finns det skäl att anta att det fortfarande finns ett starkt stöd bland vanligt folk för EU:s kärnvärden: Fri rörlighet för varor, tjänster, människor och kapital.
Men till och med dessa hotas av unionens och dess medlemsländers oförmåga att följa enkla regler. Det gäller till exempel den fria rörligheten för människor. Att vi skall kunna flytta till andra länder, leva och arbeta där utan allt för mycket krångel är fortfarande värdefullt. Men att våra gator och torg invaderas av tiggare är ett problem.
Här är regelverket tydligt. Man har rätt att resa till ett annat EU-land, vistas där i tre månader (på egen bekostnad) medan man söker jobb eller startar eget. Kan man efter denna tid inte försörja sig själv, då får man åka hem igen. Problemet är inte den fria rörligheten, utan att dessa regler inte efterlevs. Sett i detta ljus borde tiggerifrågan vara ett i vart fall mindre problem.
På så sätt har våra politiker och myndigheter blivit den fria rörlighetens värsta fiender. Med frihet följer ansvar. Men om man tar bort ansvaret, om man inte ställer krav, om man inte följer reglerna – då faller systemet samman.
Det borde vara en självklar uppgift för EU-kommissionen att se till att reglerna följs. Och det borde vara en självklar uppgift (om inte annat, så av ren självbevarelsedrift) för medlemsstaterna att värna den fria rörlighetens regelverk. Men det tycks saknas så väl vilja som förmåga att göra detta.
EU måste helt enkelt sluta ta på sig uppgifter man inte mäktar med. Istället skall man se till att de regelverk som finns följs och fungerar. Men det är uppenbarligen inte så det fungerar.
På så sätt håller den Europeiska Unionen på att bli sin egen värsta fiende.
/ HAX
