Jag hade väntat mig något slags motreaktion mot identitetspolitiken, den överdrivna politiska korrektheten och språkpolisen. Miljöpartiet gick visserligen in i väggen när den giftiga blandningen av feminism och religion blev dem övermäktig. Men det är ett av mycket få exempel på att tramset kanske kan få ett slut.
På andra håll verkar det snarare som om begreppsupplösningen breder ut sig. Man finner ständigt nya exempel i det offentliga Sveriges språk och propaganda. Politiker av de mest skiftande kulörer hänger på trenden. Liksom media. Och identitetspolitikens grepp om den högre utbildningen visar inga tecken på att slappnas av.
Det handlar inte bara om språk, debatt och litteratur. Logik och objektiva fakta är i skottgluggen. Observerbar verklighet avfärdas med invändningar som att det där är ju bara din verklighet, jag har lika stor rätt till min. Så låter människor som har fått slut på hållbara argument.
I nyhetsrapporteringen har det – på flera håll de senaste dagarna – förekommit osedvanligt enögda analyser om Venezuelas sammanbrott. Inte ett ord om vänsterns politiska vanstyre, verklighetsfrånvända projekt, politiskt storhetsvansinne, demokratiska felsteg eller regimens övergrepp på yttrande- och tryckfriheten. Istället påstår flera svenska media i kör att orsaken till Venezuelas problem är det låga oljepriset. Det spelar förvisso en viss roll. Men i grunden handlar allt om att landets socialistiska projekt har gått över styr. Vilket socialistiska projekt som regel gör.
Ser vi till den inrikespolitiska debatten är normalläget fortfarande att vissa uppenbara fakta (som vi gör bäst i att förhålla oss till) avfärdas som förevändningar för rasism. Litteraturen städas upp på sådant som kan verka stötande, ord tas bort och man kräver att barnböcker skall ritas om. Gårdagen skall målas över. Det är så att tankarna går till Orwells sanningsministerium i boken 1984.
I allt fler politiska sakfrågor ser man hur landet kollektivt tappar kontakt med verkligheten. Inställningen till vårt yttre försvar kan närmast beskrivas som ett tillstånd av intensiv förnekelse. Ordningsmakten tycks vara fullt upptagen – dock oklart med vad, eftersom den allmänna ordningen och medborgarnas säkerhet tycks vara i utförsbacke. Den svenska drogpolitiken är fullständigt blind för logik och fakta. (Inklusive det förhållande att den svenska drogrelaterade dödligheten är bland de högsta i Europa, den repressiva politiken till trots.) Helt andra saker än en tillförlitlig tillgång till energi styr energipolitiken. När det gäller ekonomiska frågor kan man ibland undra om vänstern rent av tagit avstånd från de fyra räknesätten – när det de kräver helt enkelt inte går ihop.
Det är hög tid för alla vettiga människor att stå upp för sunt förnuft, logik och fakta. Det är dags att revoltera mot det nyspråk som för tankarna till det forna DDR. Tiden är mogen att käfta emot när överheten kommer med sina pekpinnar för att uppfostra folket. Eller att helt enkelt ignorera dess påbud.
Vi har fått nog nu. Låt oss återvända till verkligheten.
/ HAX
