Vad är egentligen det svenska projektet? Vart vill vi? Vad vill vi åstadkomma? Vilken framtid vill vi ha?
I svensk politik finns vad jag kan se för tillfället bara en konkret vision. Det är socialdemokraterna som har målsättningen att Sverige skall ha den lägsta arbetslösheten i EU. Vilket naturligtvis är en smula bakvänt. Låg arbetslöshet är en konsekvens av en frisk, stark och växande ekonomi – inte ett fritt svävande mål.
Problemet i sammanhanget är att den rödgröna regeringen är skeptisk till fritt företagande och i det närmaste fientligt inställd till människor som tjänar pengar. Entreprenörer hålls kort och behandlas styvmoderligt, trots att det är de som skapar tillväxt och nya jobb.
Det är lätt att se att ekvationen inte går ihop. Först måste man skapa ett gott företagsklimat – sedan kan man skörda frukterna i form av välstånd och låg arbetslöshet. Inte tvärt om.
Sverige är ett komplicerat land. Den offentliga sektorn är stor, en omfattande byråkrati gör den övertung, den fungerar inte alltid som tänkt eller önskat och den är smärtsamt dyr i drift. Vi har många lagar och regler som tynger inte minst den produktiva sektorn.
I Sverige kan det vara svårt att förverkliga sina drömmar. Inte minst om man är ung, ny i landet eller vill försöka bryta sig ur ett liv som anställd. Det går fortfarande att bli rik, men först måste man ta sig över trösklar som är högre än i många andra länder.
Det är intressant att se reaktionen bland de migranter och flyktingar som kommer till Sverige. Många av dem vill verkligen jobba och bygga sig ett bättre liv. De har en romantiserad bild vårt land. Men blir ofta istället dömda till åratal av förvaring på förläggningar och formas långsamt till inlärd hjälplöshet. Drömmen om ett gott och produktivt liv förvandlas inte sällan till en trist verklighet i bidragsberoende och utanförskap.
Vad har unga människor i dagens problemförorter att hoppas på? Hur skall de kunna uppfylla sina drömmar om ett liv där de kan unna sig livets goda? För vissa av dem finns i dag bara en realistisk väg, brottslighet. Är det verkligen så vi vill ha det?
Bland annat de höga skatterna gör att marginalnyttan av en adekvat utbildning och hårt arbete upplevs som låg. Och från fackligt håll sätter man effektivt stopp för alla idéer om enkla instegsjobb.
Dessutom är hela det svenska samhället fixerat vid formella meriter på ett direkt skadligt sätt. Begåvningar, kunskaper och färdigheter förslösas på grund av vår fyrkantighet.
Många som har ett nio-till-fem-jobb har inte heller så mycket att hoppas på. Visst, pengarna räcker till gymkort, lite god mat och två veckor i Thailand. Men lägenheten ägs i verkligheten av banken, marginalerna är för många hushåll förvånansvärt små och drömmen om riktigt välstånd ersätts med ett ängsligt sökande efter något slags relativ trygghet under välfärdsstatens vingar.
Sverige behöver en vision. Vi skulle kunna bli en tigerekonomi. Det måste bli oerhört enkelt att starta och driva mindre verksamheter. De större företagen måste känna att näringsklimatet är stimulerande. Myndigheterna måste omskolas till att lyfta företagsamhet istället för att motarbeta den. Hårt arbete skall löna sig och människor måste tillåtas att tjäna pengar. Framgång bör bli ett överordnat mål. Vi måste börja tro på oss själva igen!
Den svenska drömmen är fullt möjlig. Men den kräver vilja, målmedvetenhet och handling – samt en politisk och administrativ storstädning.
/ HAX
