Det våras för gratistidningen? -
08152018Huvudnyheter:

MENINGAR OCH REFLEKTIONER OM HUR VI FORMAR VÅR VÄRLD OCH VÅRT VARANDE, I DET STORA OCH DET LILLA, I DET AVLÄGSNA OCH DET NÄRA

Det våras för gratistidningen?

Självklart finns det inga gratistidningar. Det är alltid någon som betalar för tidningen.

Historiskt har papperstidningen finansierats av läsarna och annonsörerna. Enkelt uppdelat kan man säga att läsarna har betalt, tryck, papper och distribution. Resten har annonsörerna stått för. Dessa senare ställer inte längre upp utan vänder i allt större utsträckning papperstidningen ryggen.

Distribution via nätet innebär att tryck och papper inte finns kvar som kostnader. Problemet är bara att annonsörerna på nätet inte vill betala redaktioner av samma storlek som förr.

Mittmedia som fokuserat på allt mer av nätbaserade tidningar prövar nu ett nytt koncept, om man får tro bland annat DN, länk, länk och ledarsidorna.se, länk. Det innebär drastiska neddragningar av redaktionerna och en omorientering mot mer av gratistidningar. Läsningen till helgen ska bestå av material som innehåller ett minimum av lokalt material. Lokaljournalistiken kommer att drastiskt minska om planerna sätts i verket.

Under papperstidningens guldålder ville opinionsbildare och framförallt, politiska partier, opinionsstiftelser och fackliga organisationer äga papperstidningar. I många fall var man tvungen att betala för kalaset. I det långa loppet blev det för dyrt för dessa aktörer. Man klarade inte ens då ekonomin. Då fick ändå många papperstidningar bidrag från staten genom presstödet.

Socialdemokratierna satte sitt flaggskepp, A pressen i konkurs, LO sålde Aftonbladet, En konservativ stiftelse sålde Svenska Dagbladet. Listan kan göras längre.

Det enda parti som fungerat som framgångsrik  kapitalist  i papperstidningssfären var centern. Man sålde sina tidningar till familjen Hjörne med stor förtjänst. De övriga icke vinstdrivande opinionsbildarna klarade inte sitt ansvar då. I dag skulle kosta betydligt mindre med en tidning på nätet. Kanske skulle dessa aktörer fungera över att komma tillbaka till tidningssektorn. Inte i papperstidningen, utan på nätet.

De kommersiella papperstdningsaktörerna i Sverige är framförallt familjer, med namn som Bonnier, Hjörne och Ander.

Bonnier villl minska sin exponering och har de flesta eller möjligen alla dagstidningar till salu. Dock vill ingen köpa. Inte ens om man får betalt för att köpa. Familjen Hjörne kämpar för sin överlevnad och  minskar sina bankskulder tvångsvis. Ander tjänar fortfarande pengar.

Ett viktigt undantag är Gota media, som ägs av ens stiftelse. Koncernen har stora  pengar på banken och det skapar frihet. Paradoxalt nog efter en bra affär på internet. Trots detta är man ovillig att satsa mer på  nya papperstidningsförvärv. De tidigare förvärven har inte varit lyckosamma.

En aktör som kan växa i styrka är tidningskoncernen mitti. Den ägs av Gabriel Urwitz genom en av bolaget Segulahs fonder. Man köpte dessa  gratis papperstidningar i Stockholmstrakten av krisande familjen Hjörne. Med på tåget finns bland annat publicisten Joakim Berner, men bakgrund från Hjörne och Bonnier. Man kan bidra till en strukturomvandling och har kapital i ryggen

Mycket talar för att gratis papperstidning i veckan och möjligen betalt för bra och kvalificerad läsning i helgen kan vara ett framgångskoncept innan papperstidningen så småtingom lägger sig ned för att dö. Kampen kommer dock att dra ut på tiden och helt död lär inte papperstidningen vara i Sverige förrän om 10-20 år.

De som äger papperstidningar tittar förgäves efter vita riddare. GP, DN och speciellt SvD ligger i riskzonen för att försvinna långt tidigare. Några vita riddare finns inte i verkligheten. Möjligen i sagorna.

Vad händer nu?

Relaterade artiklar