Jag vill verkligen att så många människor som möjligt skall leva i fred och frihet. Jag avskyr förtryckarregimer, oavsett på vilken grund de vilar. Och jag anser att den västerländska, sekulära, liberala demokratin är det minst dåliga systemet – eftersom den skapar bättre förutsättningar än andra system som prövats för att människor skall kunna leva som de själva önskar.
Detta sagt, vill jag framföra åsikten att det kanske trots allt vore bäst att låta den muslimska världen reda ut sina egna problem. För hur goda intentioner vi i väst än må ha, så tycks vi bara göra saker och ting värre när vi lägger oss i.
Invasionen av Irak var startskottet på en kedja av makalöst märkliga och inkompetenta beslut. Visst är jag glad att Saddam Hussein är borta. Men var detta verkligen det bästa vi kunde åstadkomma istället?
Eller ta Afghanistan, där det för tillfället är västvärldens tur att driva ett ställningskrig utan synbart slut. (Att människor flyr från Afghanistan till Europa är inte det minsta märkligt. De vill behålla den frihet vi kom för att ge dem, när vi en dag drar oss ur landet.)
När det gäller den arabiska våren har vi i de västerländska demokratierna i vart fall i ord uppmuntrat demokrati och frihetskamp. Men när det sedan kom till kritan visade sig vårt engagemang vara långt ifrån helhjärtat. Så den arabiska våren blev till höst.
Ett problem kan vara för lite kolonialism. Missförstå mig rätt. Europas koloniala historia är i stora stycken vidrig. Men om man befriar eller ockuperar ett land – eller medverkar till att en förvisso orättfärdig regim störtas – då ikläder man sig ett ansvar.
Att störta en diktatur skapar ett maktvakuum som på ett eller annat sätt kommer att fyllas. Om inte annat, så med stridigheter mellan klaner och stammar. Skall man gå in, då måste man gå all in. If you break it, you buy it.
Först måste man upprätthålla ordningen och se till att viktiga samhällsinstitutioner fungerar – sedan kan man stegvis introducera demokrati i landet i fråga. (Och man måste vara medveten om att det även finns krafter som har helt andra mål.) Annars skapas bara kaos, elände, flykting- och migrationsströmmar.
Dessutom ökar vår inblandning i arabvärldens affärer risken för att konflikter sprider sig till våra gator och torg. Om inte annat blir folk förbannade när vi bombar deras släkt och vänner. Detta ökar risken för att vi drabbas av terrorangrepp. Jag säger inte att det är terrorismens enda orsak, men det är rimligen en klart bidragande faktor.
Västvärlden borde istället fokusera på att vara ett gott föredöme. Vår demokrati, vår frihet och vårt välstånd bör nämligen kunna påskynda reformvilja, utveckling och upplysning i andra delar av världen. Då kan något nytt växa underifrån, vilket förmodligen är en mer hållbar och stabil process än att försöka bomba främmande länder till demokrati.
På denna punkt är vi dock på väg att misslyckas kapitalt. Inte minst på till följd av att vi har lagt oss i på ett aggressivt men kortsiktigt sätt. Som en konsekvens håller även vår roll som frihetligt, demokratiskt föredöme snabbt på att devalveras. Vilket både drabbar oss själva och alla dem som tidigare sett oss som en fyrbåk.
Slutligen, vill människor lämna sina teokratier, diktaturer och skurkstater så inte mig emot. Jag tycker att människor skall få bo var de vill – så länge de inte ligger andra till last eller hotar andras frihet, säkerhet eller egendom.
Vill och förmår folk att bo i en sekulär, demokratisk rättsstat med en hög nivå av ekonomisk och teknisk utveckling då skall de få den möjligheten. Men då skall det också stå klart vad som gäller redan från ruta ett. Det går att sköta detta på ett rimligt, rättvist och humant sätt – till skillnad från dagens kaos, som inte är bra för någon.
/ HAX
