Det finns stora och mycket konkreta samhällsfrågor. Och det finns underliggande strömningar och attityder i vårt samhälle som också ställer till det, men som är mycket svårare att sätta fingret på – även om de också är viktiga för hur vårt samhälle utvecklas.
Till exempel göder den politiska debatten och media något slags nationell avundsjuka. Det är ett negativt förhållningssätt som landar i att det är viktigare att gnälla över att andra lyckas och skapar personligt välstånd än att se framåt, få fart på hjulen, hugga i och skapa tillväxt och välstånd för alla.
Det finns även något slags allmän misstro människor emellan. Jag tycker mig se hur detta kommer till uttryck till exempel när det gäller alkohol. Detta är ett område där Sverige är extremt förmyndarmässigt och överbeskyddande. Intressant nog vekar denna paternalistiska och tämligen förnedrande politik ha folkligt stöd. Förhållningssättet tycks vara att de flesta svenskar anser sig själva kunna hantera spriten på ett ansvarsfullt sätt – men att man inte litar på att andra kan göra det.
Graden av tillit, respekt och personligt ansvar tycks vara lägre i Sverige än i andra, jämförbara länder. Ta Tyskland som exempel, där det mesta tycks vara tillåtet – så länge man inte stör andra människor. Det är ett förhållningssätt som både ger individen stor frihet och ett stort mått av samhällelig harmoni.
Jag har en teori: Ett samhälle som visar att det litar på individen och som ger henne frihet och ansvar för sitt eget liv är ett samhälle som står bättre rustat att möta utmaningar, hantera problem och bygga långsiktig hållbarhet.
Ett samhälle där en stor del av besluten fattas av de enskilda människorna, ute i verkligheten blir även mer stabilt än ett centralstyrt samhälle med sina ”single points of failure”. Gör en enskild individ fel, då blir skadan begränsad. Gör politiken eller byråkratin fel, då drabbar det miljoner människor.
Jag har en teori till: Ett samhälle som blickar framåt, ser möjligheter och gläds åt människors framgång har bättre förutsättningar att lyckas än ett samhälle som präglas av negativa attityder. Om inte annat, så för att det är trevligare att leva i ett samhälle som sprudlar av glada tillrop och optimism.
För att knyta samman säcken vill jag påstå att Sverige och svenska folket skulle må bra av att slappna av en smula. Det kan rent av vara en förutsättning för att alls kunna hantera stora, besvärliga och hotfulla samhällsproblem på ett framgångsrikt sätt.
/ HAX
