I dag, den 4 oktober, är det 36 år sedan protesterna mot Socialdemokraternas och LO:s förslag till löntagarfonder nådde sin kulmen. Motståndet var tillräckligt starkt och förslaget om att socialisera det svenska näringslivet fick vikas ihop och stoppas undan. (Även om man kan argumentera för att ungefär samma sak ändå kom att ske, genom de statliga pensionsfonderna.)
Men tro inte att den svenska socialdemokratin har givit upp vad gäller socialismen. I dag handlar det dock mer om att skapa den socialistiska människan. Vilket inte är något nytt – utan sträcker sig tillbaka till partiets politik på 60- och 70-talen, då med makarna Myrdal i frontlinjen.
Socialdemokrater är aldrig så glada som när de får en möjlighet att ändra på människor. I partiets ögon duger vi inte som vi är, utan måste stöpas om i en enhetlig form. Föga förvånande får sådant ofta oförutsedda och oönskade konsekvenser.
Detta beskrivs bland annat i Jan Troells flerfaldigt belönade dokumentärfilm »Sagolandet« från 1988 – där han granskar Sverige tillsammans med psykoanalytikern Rollo May. (Se ett nyckelavsnitt ur filmen på Youtube.) Troell beskriver själv att filmen handlar om frånvaron av liv i Sverige. Många ser den dock främst som ett desillusionerat angrepp på socialdemokratin och på partiets idéer, projekt och mål.
Nu har filmaren Erik Gandini producerat en dokumentärfilm som i stora delar handlar om samma sak, fast i vår tid, ytterligare 30 år in i det socialdemokratiska projektet. »The Swedish theory of love« heter den, är också flerfaldigt prisbelönad och kan just nu ses på SVT Play. (Se en trailer på Youtube.) På något sätt känns det som om Gandini tar vid där Troell slutade. Här får vi se hur det gått när folkhemmets barn har vuxit upp. Bilden som målas upp är tankeväckande och i stora delar sorglig och förfärande.
Det finns något mycket intressant i detta. Det skaver hos socialdemokraterna när människan får vara som hon är, som hon vill. Efter årtionden av målmedvetet politiskt arbete börjar vi nu se hur det blev – hur hon utvecklats, den nya socialdemokratiska människan.
Här får man försöka hålla isär olika, men snarlika begrepp. Svenskens självständighet är inte nödvändigtvis samma sak som individualism eller frihet, även om cirklarna delvis överlappar varandra. Som så ofta i socialismens historia har man missat de mänskliga och medmänskliga aspekterna. I Gandinis film beskriver en av de medverkande detta som att i Sverige finner man ingen axel att gråta ut mot – istället måste man ansöka om något.
Jag har en teori om att sossekoden även kan spela in vad gäller den allt märkligare förvaltningskulturen i Sverige. Frånvaro av ansvar och sunt förnuft i verksamheterna får dem som jobbar där att ta på sig skygglappar. På samma sätt som i de gamla kommuniststaterna betingas människor till att göra vad de blivit tillsagda, varken mer eller mindre och utan egentligt sammanhang.
På senare år har socialdemokratins radikala falang – uppbackad av vänstern i största allmänhet – gått in i nästa fas. Nu talar vi om postmodernismens begreppsupplösning, om identitetspolitik, om kränkthetskultur och om politisk korrekthet som slagit över i något slags ängslig arrogans.
Tar vi så ett steg bakåt och försöker betrakta helheten – då kan man se en bild som för tankarna till sekterism eller Aldous Huxleys »Du sköna nya värld«.
Den socialistiska utopin teoretiserar bland annat om att människan kommer att bli »socialiserad« när väl samhället i övrigt blivit socialiserat. I Sverige tycks det som att socialdemokraterna snarare använder den socialiserade människan som spjutspets för att uppnå det socialistiska samhället.
Så nu sitter vi där. Med Jan Helin som politisk kommissarie i public service – med makt över vad vi förväntas tycka och vilken verklighetsbild som skall presenteras för oss. Med en övervakningsapparat som kan kontrollera att vi lyder och gör som vi blir tillsagda. Med politiker som på fullt allvar tror att de är bättre på att sköta saker och ting än fria människor som frivilligt och spontant samverkar på en öppen marknad. Med höga skatter och offentlig kärnverksamhet som dör sotdöden.
Det är så här man skapar ett outhärdligt samhälle.
/ HAX
