Tiderna förändras och med dem den härskande klassen. Feodalsamhället, inkvisitorisk religiös hegemoni, franska revolutionens skräckregemente, den unga industrialismens extrema klassamhälle, den tyska nationalismen och kommunisternas proletära diktatur bleknar bort i takt med att tiden går. Men en sak består: En härskande klass i en eller annan form.
Dagens maktelit är förvisso utsedd i god demokratisk ordning. Den verkar inom det parlamentariska systemet. Den respekterar – fram till en viss punkt – folkets fri- och rättigheter. Samtidigt har den gemensamma drag med flera av sina föregångare.
Till exempel det faktum att den inte är i kontakt med folket och verkligheten. Medan vanligt folk i dagens Sverige oroas över att polisen inte fungerar, skolan inte levererar, tågen inte går som de skall, välfärdsstaten krackelerar och att det råder en akut bostadsbrist ägnar sig makthavarna åt… annat.
Den svenska politiska eliten är fullt upptagen med att försöka forma den nya, socialdemokratiska människan. En undersåte som tänker rätt, lyder, inte har något emot att lämna pissprov på gymmet, underordnar sig övervakning och ger upp sin ekonomiska självständighet. Här är kulturpolitiken, statsmedia och en utbredd konformism verktyg för en politiskt korrekt och missriktat välmenande likriktning.
Tyskarna har ett ordspråk som säger att historien inte upprepar sig, men att den rimmar. Och mycket riktigt, det finns tecken som går att känna igen. Allt mer av centralstyrning skapar »single points of failure«. Beslut i små grupper får stora – inte sällan oväntade och oönskade – konsekvenser för vanligt folk. Makteliten vill kontrollera och övervaka medborgarna för att försäkra sig om att de lyder. En enhetlig värdegrund eftersträvas, även om den skulle råka vara absurd. Och det saknas inte makthungriga och omdömeslösa galningar som vill styra och ställa över oss.
Makt korrumperar, på så många olika sätt.
Motkraften är decentralisering – att sprida makten och att fatta beslut så nära medborgarna som möjligt. Att överföra makt från politikerna till folket genom att tillåta valfrihet, uppmuntra eget ansvar och att släppa individens skaparkraft fri. Att stärka de medborgerliga fri- och rättigheterna. Att lämna folk i fred. Att låta marknaden erbjuda en stor mängd olika alternativ istället för politikens »one size fits all-approach«. Att uppmuntra spontan utveckling och frivilligt samarbete. Att släppa på tyglarna. Att respektera individen.
Frihet har alltid betraktats som samhällsomstörtande av den härskande klassen. Det gällde i feodalsamhället och det gäller än i dag.
/ HAX
