The High Court i London har meddelat att den brittiska regeringen inte på egen hand får aktivera den klausul som inleder Storbritanniens utträde ur EU. Frågan måste behandlas av parlamentet – då domstolen anser att om parlamentet stiftat lagen om EU-medlemskap då är det också parlamentet som skall fatta beslutet om en Brexit.
Detta domslut är redan överklagat till The Supreme Court av den brittiska regeringen. Men oavsett hur det går där väntar nu minst en månad av osäkerhet.
Vinner regeringen, då fortsätter allt som planerat, möjligen med viss fördröjning.
Vinner de som vill återföra frågan till parlamentet, då kan nästan vad som helst hända.
I parlamentet finns en majoritet för att Storbritannien skall stanna i EU. Många ledamöter har visserligen lovat att respektera den rådgivande folkomröstningens resultat. Hur det blir med den saken återstår dock att se. Stanna-lägret håller just nu på att samla sina styrkor.
En behandling i parlamentet innebär att regeringen först måste lägga fram ett lagförslag, vilket kan vara svårt att göra innan förhandlingarna med Bryssel ens har börjat. Sedan kan detta antas, förkastas eller mer troligt ändras av underhuset. Därefter skall frågan till överhuset. Eventuella ändringar där gör att frågan går tillbaka till underhuset. Så där kan det hålla på en god tid.
Och om makten läggs hos parlamentet, då är det rimligen också det som i slutändan måste godkänna en överenskommelse om Brexit – när förhandlingarna mellan London och Bryssel väl är avslutade.
Här skall man hålla i minnet att konservativa Tories kan använda en konstitutionell kris för att utlysa ett nyval. Inte minst då socialdemokratiska Labour just nu framstår som splittrat och försvagat. Ett nyval med Brexit i fokus vore dock en mardröm för framförallt vissa av de konservativa ledamöterna.
(Dessutom kan det vara ett misstag att underskatta Labour och dess röde ledare Jeremy Corbyn. I turbulenta tider som dessa kan man alls inte utesluta att radikala socialistiska löften och idéer kan få viss luft under vingarna.)
Min gissning är att om rättens beslut står fast – då kommer frågan att gå i långbänk, i vart fall fram till nästa ordinarie parlamentsval år 2020.
Detta är ungefär den utveckling man kunde ha väntat sig. När det handlar om EU är ett nej sällan ett nej och folkets åsikt inte nödvändigtvis avgörande. Det demokratiska underskottet är i högsta grad ett verkligt problem.
/ HAX
