Statstelevisionen fyller 60 år. Tillsammans med SR och UR ingår företaget i en statlig ägarstiftelse – vars konstruktion ger vårt land ytterst begränsad avsändarlegitimitet när vi till exempel riktar kritik mot medieklimatet i Polen. Det är staten, ytterst regeringen som befinner sig i maktpyramidens topp.
Det riktas kritik mot att public service ägnar sig för mycket åt trams och underhållning. Det är naturligtvis en relevant invändning, speicellt med tanke på att finansieringen sker genom en obligatorisk licensavgift. Att använda ett tvångsinstrument för att producera underhållning som lika gärna kunde produceras av någon annan är stötande.
Samtidigt kan man undra om det inte vore bättre om public service enbart ägnade sig åt lätt underhållning – istället för vinklad nyhetsrapportering och dåliga, ofta rent fördummande debattprogram. Underhållningsprogram styr och förgiftar i vart fall inte samhällsklimatet på samma sätt.
Jag ser ofta på BBC och program som Newsnight, Hard Talk, Question Time och This Week. Vid en jämförelse är svensk samhällstelevision ytlig, tramsig, gapig, vinklad och platt. Ibland försöker jag även hänga med i tyska och franska debattprogram. De är långa (inte sällan ett par timmar), som regel åsiktsmässigt balanserade, analytiska, har kvalificerade och intressanta gäster och ett format där de medverkande tillåts utveckla sina resonemang och rent av tala till punkt. Vid en jämförelse är SVT rent skräp.
Speciellt stötande är att statliga media är dominerande på nyhetsområdet. Staten som huvudsaklig och ledande nyhetskälla är såväl en absurd som farlig modell. Att tro att staten skulle vara en garant för oberoende och opartiska nyheter är godtrogenhet på gränsen till det allmänfarliga.
Public service stryper mångfalden. Exakt vad som hade funnits istället går naturligtvis inte att veta. Men det finns starka skäl att tro att flera av de stora mediehusen hade varit aktiva inom etermedia. Dessutom hade det då funnits förutsättningar för en mångfald av lokala och smala kanaler. Säkerligen hade vi haft talk radio-stationer av olika politisk färg. Fler röster hade hörts och spektrat hade varit bredare.
I dag finns faktiskt en motkraft, internet. Jag är säker på att det är här framtiden ligger. Möjligheterna är näst intill obegränsade och vi kommer att få se helt nya medieplattformar växa fram. Men det förändrar inte det faktum att statliga media i grunden är en dålig idé.
/ HAX
