Det är som att det går en skälvning genom landet. Till sist förefaller det sjunka in att man inte kan ha öppna gränser och en generell välfärdsstat samtidigt. »Kom så får ni gratis pengar« må vara en skojig paroll. Men i verkligheten måste saker och ting gå ihop.
Nu får vi se till att ta hand om alla som redan kommit hit. Det är ett åtagande vi har iklätt oss. Vilket är knepigt nog, med tanke på hur det börjar se ut ute i kommunerna.
Men för dem som kommer i framtiden måste gälla att den generella välfärdsstaten, den får man tillgång till när man börjat betala skatt och sociala avgifter. Jobb eller annan egen försörjning ger permanent uppehållstillstånd. Vill man sedan ha hit anhöriga, då får man visa att man kan försörja dem. Det är ett fullt rimligt förhållningssätt.
Med risk för att bli tjatig: Människor skall ha frihet att leva och bo var de vill. Men inte på andras bekostnad. Och på samma sätt som för all annan frihet går gränsen där man inkräktar på någon annans frihet, säkerhet eller egendom.
Håller man sig i möjligaste mån till denna princip – då blir det här kanske lite lättare att hantera.
Lagom till att eftertanken börjar sprida sig i resten av samhället, håller Socialdemokraterna på att drabbas av ett inre partiuppror – till förmån för den gamla, mer generösa flyktingpolitiken. Vilket är sådant som får sossarnas partistrateger att ligga sömnlösa om nätterna.
Den striden skall bli intressant att följa. Den kan sluta hur som helst. Sossarna riskerar att krossas av sina egna goda föresatser. Sverigedemokraterna kan komma att bli Jättestora.
Något håller helt klart på att skifta i svensk politik. Och i vart fall Moderaterna paddlar för livet, för att åter bli relevanta för rationella människor. Men de har ett trovärdighetsproblem i att de som säger en sak i dag är samma människor som hävdade det rakt motsatta för bara ett par år sedan.
Sedan ligger det något i att Sverige behöver mer, kvalificerad arbetskraft. Men de människorna väljer nog inte Sverige. De rör sig hellre till länder med bättre löneläge, lägre skatter, tillgänglig vård, bra skolor, mindre förmynderi och en rimlig bostadsmarknad.
Våra politiker har verkligen ställt till det. Den stora ironin är att om inte SD gjort sitt intåg på den politiska scenen – då hade de andra partierna aldrig låtit sig skrämmas in i en migrationsuppgörelse dikterad av MP. Då hade facklig gruppegoism fortfarande varit ett tillräckligt skäl för sossarna för att hålla gränsen stängd. Och med de borgerliga partierna hade vi på sin höjd fått arbetskraftsinvandring under ordnade former.
Men istället fick vi denna soppa.
/ HAX
