I näringslivet måste man uppvisa resultat och tjäna pengar. Gör man inte det, då är man körd. Företagande är den verkliga världen, där verkliga saker hanteras – och där verkliga värden, jobb och tillväxt skapas.
Politiker kan fatta hur galna beslut som helst utan att det får några direkta konsekvenser för dem själva. De kan strunta i att leva upp till sitt ansvar. Och de kan lägga oerhörda mängder tid och pengar på trams, metafrågor och förmynderi.
Jag tycker helt enkelt att vi låter näringslivet ta över.
Nu skall det sägas att jag generellt sett inte är speciellt förtjust i teknokratregeringar. Deras demokratiska mandat är ofta tvivelaktigt. Men det löser man enkelt genom att ta in begåvat folk genom demokratiska val.
Visa mig ett borgerligt parti med erkänt dugliga och skickliga företagare som kandidater – och jag skulle omedelbart rösta på det.
När jag tänker efter fanns det faktiskt en gång ett sådant parti, Moderaterna. Det var ett parti för framgångsrika människor, som hade många företagare ombord och som kunde surfa på människans dröm om att lyckas. Det hade rykte om sig om att vara konsekvent och kompetent. Det skämdes inte över att vara företagarnas vän. Och det stod på individens sida mot överheten.
Dagens moderater består nästan uteslutande av ängsliga politiska broilers som redan från början är systemets fångar. Ett parti som är redo att sälja ut så väl sina principer som en rimlig sakpolitik för maktens skull. Ett parti som är upptaget med att anpassa sig till allt trams, inta ett överhetsperspektiv och att ta avstånd från allt de gjorde förra gången de var i regeringssällning. Ett viljelöst mittenparti, som för tillfället bara råkar vara större än de andra mittenpartierna.
Fälten äkta liberalism, fri marknad och verklighetskontakt är i dag vita på den svenska politiska kartan. Det finns inget kompetent folk att rösta på, inget bättre att hoppas på.
En annan lösning är att rulla tillbaka politiken – för att låta människor och marknad bestämma det mesta på egen hand. Då skall ni få se att det blir hejsan hoppsan. Då blir det jobb, integration, tillväxt, välstånd och till och med bostäder. Då släpps människors skaparkraft, förmåga till spontant samarbete och motivation fria.
Ett hinder på vägen dit är att politiker inte frivilligt lämnar ifrån sig sin makt. Så vi får väl konkurrera ut dem – genom att erbjuda bättre alternativ, genom teknisk utveckling och med nya idéer.
Som Jan Stenbeck en gång skall ha sagt… »Politik kanske slår pengar. Men teknik slår politik.« Sedan lystes landet upp av mångfald i etern, varesig politikerna gillade det eller ej. Det är en tanke värd att hålla fast vid.
Politiker är till sin natur bakåtsträvare, ludditer och mästare på att gräva ner sig i det oväsentliga. Deras makt måste med nödvändighet minskas. För vi kan ju ändå inte hålla på som vi gör just nu, eller hur?
/ HAX
