03192024Huvudnyheter:
Senaste kommentarer

Polisreformen – dömd att misslyckas?

Poliskris är ordet på allas läppar. Frågan är varför det blev så här. Hur kunde våra allra mest självupptagna politiker och politruker (med partibok och allt) hamna så fel?

Jag har försökt gräva lite i saken, men är inte helt säker på att jag blivit så mycket klokare. Jag är fortfarande osäker på om det handlar om ett haveri med identifierbara aktörer och händelser, om det är ett uttryck för en allmän svensk organisationsröta eller om någon verkligen tror på det här.

En tråd man kan använda för att nysta sig bakåt i händelsekedjan leder till en organisationskonsult som driver ett koncept som de flesta andra sedan länge förkastat. En avfärdad profet och hans representant i Sverige, som drogs in i det här via en bekant till en bekant till någon som bestämmer. Det verkar vara här den idémässiga källan till polisreformen står att finna.

En annan tråd handlar om politik. Polisen måste föras närmare medborgarna, sa alla riksdagens partier. Även om det kanske ligger något i den saken skall man inte lägga alltför stor tyngd vid detta uttalande. Det är sådant politiker säger, om man så väcker dem mitt i natten. Och det blev ju inte så bra – snarare tvärt om. Vilket nog kan bero på att nämnda politiker ännu en gång givit sig in i något som överstiger deras kompetens och förmåga.

Ser man till enskilda aktörer är rikspolischef Dan Eliasson långt ifrån så oskyldig som han vill framställa sig. Han var indragen i processen långt innan han blev rikspolischef. Och det finns andra aktörer som befunnit sig på flera stolar under organisationsreformen, ömsom i politiken ömsom inom polisen. Vilket är precis sådant som god förvaltningssed och sunt förnuft bjuder att man bör undvika.

Hur är då utfallet? Det tycks snarast ha blivit färre poliser ute i distrikten och på gator och torg. Verksamheten har centraliserats och byråkratiserats. Vilket är olyckligt, eftersom nästan all brottslighet är lokal. Slår någon ihjäl någon annan, då står gärningsmannen som regel att finna i offrets närhet. Stöld-, inbrotts- och rånarligor opererar ofta lokalt eller regionalt. Här är kännedom om lokala förhållanden och personer av stor vikt. Vilket passar mycket illa med ambitionen att centralisera verksamheten.

Även polisens ledningscentraler täcker efter reformen områden som är så stora att det är omöjligt för operatörerna att ha den lokalkännedom som är nödvändig för deras uppdrag. Vilket gör att insatser på fältet inte blir så snabba och effektiva som de bör och kan förväntas vara.

Duktiga, dugliga och ambitiösa poliser flyr verksamheten snabbare än de hinner ersättas. I andra ändan av systemet lyckas man inte fylla utbildningsplatserna, trots att man har sänkt antagningskraven. Vilket tyder på att vi kommer att få dras med problem under lång tid framöver.

Statsminister Löfven har – i ett svagt ögonblick – sagt att han ger polisen fram till årsskiftet för att skärpa till sig. En deadline som nu ligger ungefär två veckor bort och som knappast kommer att kunna mötas. Frågan är vad som händer då. Förmodligen… ingenting.

/ HAX

(Den som vill läsa mer om upptakten till polisreformen rekommenderas att följa denna länk till Rebecca Weidmo Uvells blogg. »)

Vad händer nu?

Senaste artiklarna