En stor, komplex och genompolitiserad stat är ingen garanti för att saker och ting skall fungera. I själva verket förefaller det vara precis tvärt om. Det som är riktigt viktigt kommer bort i hanteringen.
Försvar, polis och rättsväsende är verksamheter som måste ha tydliga uppdrag och tillräckliga resurser för att sköta sin kärnverksamhet. Folk i allmänhet förväntar sig även att få valuta för sina skattepengar när det gäller till exempel utbildning, vård och infrastruktur. När detta inte fungerar uppstår en fullt begriplig frustration ute i samhället.
Sverige har bland de högsta skatterna i världen – och de stiger. Ändå verkar staten ha problem med att uppfylla sin del av det så kallade samhällskontraktet. Allt mer pengar pumpas in i systemet, som i sin tur tycks bli allt sämre på att leverera.
Det finns ett sätt att angripa detta problem – som kraftfullt avfärdas av samtliga riksdagspartier: En minimal stat som fokuserar på sådant som är väsentligt.
Låt oss vara praktiska en stund. Grundläggande samhällsinstitutioner måste fungera och dess kärnverksamhet befrias från onödig byråkrati och politiskt trams. Skola, vård och omsorg måste fokusera på resultat – det vill säga kunskap, snabba vårdresultat och trygghet för dem som befinner sig på en plats i livet där de behöver en hjälpande hand. De ekonomiska trygghetssystemen måste inriktas mot dem som som verkligen behöver dem, inga andra.
Allt detta är i varierande grad misskött i dag. Den gigantiska statsapparaten till trots; ökade ekonomiska resurser till trots; bättre verktyg till trots – den offentliga kärnverksamheten tycks förfalla.
Det borde vara uppenbart att vi måste röja upp i detta träsk. Fokusera på det som är viktigt – och gör det bra.
Systemet måste göras mindre, enklare och mer överblickbart. Det måste fokusera på kärnverksamheten. Vi måste rensa upp i regelverken för att få ett system med färre lagar men mer ordning. Offentlig verksamhet måste vara verklighetsförankrad, överblickbar, begriplig och kostnadseffektiv. Det enkla är det vackra.
Skälet till att detta inte sker är den styrande politisk-byråkratiska klassen, dess maktambitioner och ett helt ekosystem av myndigheter, NGO:er, särintressen och kringorganisationer som parasiterar på de svenska skattebetalarna. Det är här politikerna har sin verkliga bas – och sin verkliga lojalitet – inte hos väljarna. Inte hos folket.
Svenska folket fyller endast funktionen av skattebetalare och väljare. Och det låter sig (praktiskt nog för politikerna) mutas med sina egna pengar – i utbyte mot att tillhandahålla något slags demokratisk legitimitet genom valhandlingen. Vilket är ett knep som bara kan fungera så länge, fram till den dag då systemet kollapsar under sin egen tyngd.
Med dagens politiker kommer inget att bli bättre – bara värre. Det saknas såväl vilja som förmåga att ta tag i saker och att fokusera.
/ HAX
