Politiker är sig lika – alltid och överallt. De vill bestämma över saker och ting, styra, ställa och kontrollera.
Resultatet blir centralstyrning, kommandoekonomi och likriktning. Det gällde i det forna Sovjetunionen – och det gäller än idag i EU, i Sverige och i Hörby.
Centralstyrning, kommandoekonomi och likriktning är i sin tur förödande för företagsklimat, effektivt resursutnyttjande, tillväxt och framåtskridande.
Se bara på EU. Det är endast med nöd och näppe som man lyckas hålla näsan ovanför den ekonomiska vattenytan. Regleringarna är många och företagsklimatet uselt. Skatterna är höga och tillväxten låg, nästan obefintlig. Dessutom väntar en ny euro-kris runt hörnet.
I detta finns en starkt bidragande förklaring till den politiska populismens framväxt i Europa: Politikerna lägger allt mer makt under sig – men misslyckas med att leverera tillväxt, framsteg och välstånd.
Hade den europeiska ekonomin gått som tåget, då hade utrymmet för politisk populism varit betydligt mindre. Då hade folket haft annat för sig än att gå och reta sig på hur illa saker och ting sköts. Då hade folket känt optimism och tillförsikt istället för håglöshet och fruktan.
Mycket talar för att det mesta hade varit bättre om EU bara ägnat sig åt fri rörlighet för varor, tjänster, människor och kapital – istället för att reglera alla aspekter av mänsklig verksamhet. Då hade vi kunnat tillvarata frihandelns dynamiska fördelar samtidigt som vi kunnat dra nytta av mångfald och institutionell konkurrens länder emellan. Nu är det istället tvärtom: Näringsverksamheten kvävs samtidigt som likriktningen ökar och single points of failure etableras.
Fortsätter det så här – då kommer det att gå allt sämre för Europa.
Konsekvensen av det blir att utrymmet ökar för höger- och vänsterpopulister, för auktoritära ledargestalter och för metafysiska inslag i politiken.
Som tyskarna säger: Historien upprepar sig inte, men den rimmar.
/ HAX
